shutupandsmile

När jag och mamma var ute och åt häromdagen frågade hon om hon "får bjuda sin kära dotter på en resa som 20-årspresent. Istället för en elvisp liksom".  Eeeh, ja, det kan jag väl gå med på. Så om allt går som vi vill åker vi v. 43, strax efter att jag har fyllt år, mamma & jag. Lutar åt Gran Canaria eller något annat ställe kring Kanarieöarna. Hur nice är det inte med en spontanresa? Håller tummarna för att vi hittar någon lämplig resa bara... annars blir det väl en elvisp, och det låter väl inte riktigt lika lockande. En resa känns riktigt behövligt, framförallt eftersom den enda semester jag hade denna sommar var en vecka på Santorini, jobbade resten av sommaren.

En skitjobbig grej med att vara ledig är att i princip halva dagen går åt att städa, diska och tvätta - med andra ord sånt som man inte orkar göra när man kommer hem halv åtta om kvällarna. (Och inte heller innan jobbet före tio/tolv på dagarna, för då måste jag titta på "Våra bästa år" som jag av någon sjuk anledning har blivit näst intill besatt av. Och äta frukost. Och sminka mig. Och klä på mig. Och läsa bloggar). Det är därför lätt av konstatera att mina lediga dagar inte är särskilt lediga egentligen, de går helt enkelt åt till att göra sånt som jag inte har "hunnit" (orkat) göra tidigare. Det måste ske en ändring på detta, för jag tänker inte ägna varenda lediga dag resten av mitt liv åt att städa och fixa, framförallt inte när det finns så mycket andra bättre saker att göra; t.ex. ligga på soffan, läsa, glo på tv, gå på stan, fika och sova. Ni vet, saker man ska göra på lediga dagar.

För övrigt håller jag på att bli en riktig tv-slav. En grov sådan. Det är: I ditt ansikte, Greek, Idol, Top-Model, Ensam mamma söker, DHW, Färjan, Från koja till slott och alla andra livsnödvändiga program. Fy fan, jag har blivit en slav.

När jag vaknade imorse och öppnade balkongdörren var det riktigt kyligt, och då menar jag riktigt kyligt. Tanken på att jag ska ut i denna kyla varenda morgon från och med nu kändes inte särskilt.... lockande. Därför sket jag i att köpa varken gympaskor eller träningskläder idag. Istället kom jag fram till att jag lika gärna kan mjuk-starta med själva mat-intaget, vilket jag faktiskt tog steget och gjorde idag. Istället för att köpa lösgodis och cola efter jobbet (när sötsuget är som värst) köpte jag Loka och några bitar naturgodis. Johodå, lite självkontroll har jag minsann. Och hela grejen med att jag behöver nya kläder för att kunna gå ut och gå på morgnarna är ju egentligen helt fucked. I grund och botten tror jag att jag har inbillat mig sjäv att jag verkligen kommer vilja gå ut i höstrusket och promenera om jag har ny fräscha (coola) träningskläder och ser lite sådär proffsig ut. Vem försöker jag lura? Om jag inte motionerar i de kläder jag redan har så tvivlar jag på att jag kommer vilja det pga ett par nya joggingbrallor.

Usch, jag skäms nästan.

Nu ska jag chocka er alla (även mig själv faktiskt) ; imorn innan jobbet ska jag köpa gympaskor & träningskläder. Jag kan lindra chocken med att säga att nej, jag ska inte börja på gym. Däremot tänker jag börja motionera (läs: gå och möjligtvis jogga litegrann) innan jobbet eftersom jag nästan alltid börjar 11 eller 12. Bägaren rann över när jag stod i provrummet på H&M igår iklädd BH och mina nya jeans, och insåg till min stora förfäran att magen liksom hängde (nåja, nästan hängde, den plutade) över jeansen. Eftersom jag aldrig sett detta förut (i stående position, annat är det ju när man sitter) blev jag riktigt upprörd. Stod där och vred och vände, klämde och hade mig. Plötsligt insåg jag: jag har blivit sambo-smyg-tjock. Nu har det hänt, det som inte fick hända men som har varit oundvikligt. Och det gick upp klart för mig att intag av ostbågar, chokladkakor, chokladbollar, cola och kakor varje kväll inte är helt ofarligt. Fy fan. No more candy för min del på ett tag, det känner ju jag. Naturgodis, loka/ramlösa, viktväktarkarameller (när sockersuget tar över) och jävla frukt, det är vad som står på listan. Vilken jävla höjdare.

Om mindre än 1 månad fyller jag 20. 20! Oh lord vad märkligt det känns ibland. Jag kommer kunna gå på Systemet liksom. Stundvis känner jag mig som 7, ibland som 15, men oroväckande sällan känner jag mig som 20. Det skulle möjligtvis vara på jobbet, när vi storhandlar, köper folie, när jag gör rent toaletten, när jag köper Ipren och Nezeril eller ser att lönen har landat på kontot.

Sedan är det hela grejen med födelsedagar. När jag var liten var det magiskt att fylla år, lite som med julafton. Skriva önskelista, se fram emot att vakna med frukost på sängen, lååångsamt öppna alla paket och bli glad för varenda sak jag fick. Nu är det lite värre på den fronten. Det enda min fantasi sträcker sig till när det gäller önskelista är typ presentkort på H&M och IKEA, strumpor, roliga kylskåpsmagneter och en elvisp. Ni fattar läget. Varför försvinner magin?

Alltid lika trevligt att nysa sig till en jävla nack-sträckning. Sitter soffan med fetaste halsduken ever lindad runt halsen, vilket egentligen är helt onödigt med tanke på att det inte hjälper ett piss. Nåja, huvudsaken är att man tror att det hjälper. I förrgår kväll intalade jag mig själv att "nu är jag så gott som frisk - klart jag ska jobba imorn". Och det gjorde jag också. Vilket jag ångrar bittert. Vaknade nämligen imorse snorigare än någonsin, med näst intill andnöd. Tur för mig att jag är ledig idag & imorn. Ut och äta ikväll, skönt att slippa laga mat.

Nu har jag iaf laddat hemmet med Provivas dricka med Vattenmelon+tarnbär, risi-frutti, massa frukt, Kan-Jang (stavning?) som jag fick av pappa vid lunchen idag och sist men inte minst doftljus, så jag ska nog överleva de närmsta dygnen också. Hoppas jag.

Är fortfarande sjuk. Känns som om febern har gått ur kroppen, men huvudet är fortfarande i klass med en snorfylld ballong. Men saken är den att jag ogillar starkt att vara hemma från jobbet p.g.a. sjukdom. När jag gick i skolan var det en annan sak, då överdrev jag kanske t.o.m. ibland för att stanna hemma en dag extra. Men med jobb är det en annan sak. Det känns så... dåligt. Jag vill jobba. Jag älskar att jobba. Och ja, det är faktiskt tråkigt att sitta i soffan tills både rumpa och nacke värker och inte göra någon nytta överhuvudtaget. Hur som helst, planerar att bli friskare och återvända till jobbet imorn, för jag blir galen.

Här sitter jag ensam i soffan. Snoret rinner, ögonen är blanka, vetekudden ligger på magen, huvudet pulserar, jag nyser en gång var 5:e minut, det ligger näsdukar över hela vardagsrumsbordet och jag har Nezeril nära till hands. Som grädde på moset har jag mensvärk. Med andra ord är jag inte på topp. Jag är fan på botten. Tur att Jaana kunde ta mitt pass imorn, annars finns risken att jag hade dött bakom kassan på jobbet, och sånt drama vill man inte ställa till med.

Sambon fyller 20 på måndag, så vi har spenderat dagen och kvällen i Hölö och firat med hans släkt. Eller för att vara mer exakt; alla har firat utom jag, som har legat och mått piss och sovit i rummet bredvid. Nu är dom ute och firar, och jag har egentid. Ikväll är det jag och nässprayen.

Just det. Jonas fyller 20 om en exakt en vecka. Jag har ingen aning om vad jag ska ge honom, börjar bli lite ont om tid känner jag. 20 liksom, då är det inte läge att komma dragandes med ett par kallingar och en t-shirt, det gäller att tänka moget och "minne". Åh, jag är så jävla dålig på presenter.

Och om en månad är det min tur att fylla 20, hjälp. 20 känns så vuxet, och stämmer inte riktigt överens med hur jag känner mig.

Det är ju fullständigt sjukt hur snabbt det blir rörigt här hemma. Precis när jag flyttade hit fick jag för mig att "eftersom det är en 1:a blir det inte så svårt att hålla ordning". My ass. Jag vågar nog påstå att både jag och Jonas har blivit rejält lata & bekväma av oss och vi lever efter mottot "vi tar det imorn". Men det blir inte roligare att dammsuga imorn. Eller diska. Eller plocka undan kläder. Nu säger jag inte att vi lever i smuts och misär, långt ifrån. Men jag blir otroligt störd när det t.ex. står glas på vardagsrummsbordet, gårdagens kläder ligger på soffkanten och köksbordet är smuligt. Men jag är så fruktansvärt lat. Kanske är det bara jag som är lite sjuk i huvudet och hatar när det är rörigt.

Dagens depp - Jag jobbade medan Jonas och Gurra var på Ikea. Jag vill ckså till Ikea. Bitter.
Dagens mest störiga - Jag har kissat 9 gånger idag, jag har räknat.
Dagens lyckomoment - Hittade en fransk nougat i väskan efter 15 minuters depp pga av godislöshet.
Dagens roliga - Pratade med Wille i tlfn, han sa "älskar dig Johanna" på typiskt barn-språk.
Dagens inköp - Jonas köpte snyggaste fönsterlampan ever.
Dagens riktigt goda - Middagen bestående av lövbiff, bea och potatisbollar.
Dagens jobbiga - Inte alls sugen på att jobba hela helgen..
Dagens surprise - Jonas dök upp på jobbet helt random.
Dagens suraste - (Bortsett från en tant och huvudvärk) - betala el-räkning.

Imorn ska jag och Carro dricka Aurora och känna oss som 18 igen - high five. (häääj fääävj).

Tog faktiskt tag i mig själv och vandrade ner till Nordea idag. Så nu ligger skatte-pengarna på mitt konto och bara väntar på att bli brända. Nej, ärligt talat, denna månad (när jag äntligen har möjlighet) ska jag se till att spara minst 10'000 :-, kanske till en resa några månader framåt eller så. Känns faktiskt bra att ha en liten hög om något oplanerat inträffar.

Efter det gick jag till Blend för att kolla lite. Efter en stund i provhytten bestämde jag mig för ett grått linne, en jeans-klänning med hängslen och ett par skitcoola trekvartsjeans i baggy-modell. Att det var rea på alltihop gjorde ju inte saken värre. När jag väl skulle betala och hörde slutsumman förstod jag att det var halva reapriset, ännu trevligare.

Nu ska jag lyfta på mitt (någorlunda) feta arsle och städa!

Jag undrar om det finns något som heter "slitskada på pekfinger pga överansträngning"? I så fall jag har fått det. Hela övre centimetern av mitt högra pekfinger är ömt som fan och alldeles varmt. Gå inte och inbilla er något nu. Det måste bero på att fingret jobbar flitigt över tangentbordet stup i kvarten på jobbet varenda dag. Eller något.

Kändes förövrigt som en sjukt bra idé att köpa hem middag från Max idag. Slippa laga, slippa diska. Underbart. Pga av min överkänsliga mage valde jag förvisso en sallad, men ändå. Underbart. Jämnade ut hela grejen med en halvliter cola, så att jag kunde känna igen mig själv menar jag.

Imorn väntar en trevlig dag; jag är nämligen ledig. (Nu menar jag inte att det är otrevlig att jobba, men ni fattar grejen). Har planerat att sova så länge jag behöver, gå till banken och casha in skattepengarna (nej, det blev inte av sist, säger bara kö), gå en runda på stan och sedan hem och städa. Då menar jag rejält. Dammsuga, göra rent varenda millimeter av badrummet, putsa spisen och andra nödvändigheter. Läsa lite också kanske.  Och som en trevlig avslutning ska jag och mamma gå ut och äta. Och dricka vin.

För er som läste gårdagens inlägg kan jag meddela att jag hittade ett par jeans idag - och jag köpte dem! Gråa Nudie, skitsnygga. Jag kanske inte är ett hopplöst jeans-fall trots allt. Började nästan tro det ett tag.

Just nu ångrar jag bittert att jag tacksamt tog emot typ en halvliters-latte från Tina en timme innan vi stängde. Men har vi "happy-hour" så har vi. Lättpåverkad av koffein? Jag? Nejdå, inte ett dugg. Räknar med att sitta bänkad framför datorn i minst 2 timmar tills koffeinet slutar verka. Att jag aldrig lär mig. Lade mig i sängen men kände efter 10 minuter att det var ingen idé att försöka sova. Alla dessa "jag måste" och "just det, jag måste fixa..." - tankar for runt som galna pilar genom huvudet och sånt kan ju göra vem som helst galen. Så för allas skull gav jag upp och gick hit.

Jag är sjukt tacksam över att jag inte längre går i skolan. På mitt jobb möter jag dagligen studerande som antingen köper tonvis med block, pennor, sudd, pärmar och allt vad man nu måste ha, eller sådana som måste lägga galet mycket pengar på kurslitteratur. Faktum är att jag nästan tycker synd om dem och jag kan erkänna att jag inte saknar skolan. Inte för fem öre. Jag saknar inte att behöva gå upp kl 7 på morgnarna. Jag saknar inte skolans vattniga makaroner. Jag saknar inte att släpa ett ton böcker till och från skolan varje dag. Jag saknar inte att gå samma väg till och från tåget 10 gånger i veckan. Jag saknar inte att ha tre inlämningar och två prov samma vecka. Jag saknar ingenting. Jag älskar att jobba.

Nu till något helt annat. Det finns få saker som gör mig så irriterad som när man får feting-lön, går till stan 2 timmar innan man börjar jobbet med siktet inställt på att hitta både jacka och jeans (nu jävlar har jag pengar) men hittar ingenting. Nada. Allt är fult. Höfterna är för stora. Provrummen är för små och svettiga. Jeansen är hårda och skitfula. Allt är så jävla B. Sånt hatar jag.

Jag och Carro åkte till Stockholm igår. Saken är att så fort vi kom ut från centralen kände jag direkt "gud vad jag är glad att jag inte bor här". Det är sant. Galet mycket folk överallt, svårt otrevliga kassörskor och butiksbiträden, stress överallt, sura miner, bitch-attityd all over town, köer till varenda provrum och bilar överallt & hela tiden. Jag vet inte om jag börjar bli gammal, låter nästan så. Det känns lagom att åka dit typ 1 gång varannan månad, men som sagt, bo där? No freakin way. Sen är det möjligt att ösregnet hade något med den negativa känslan att göra, men ändå.

Hur som helst kom jag hem med 2 t-shirts, en klänning, glansiga tights och doftljus. Så jag antar att det var värt att åka, trots allt.

Snart anländer Carro, sen blir det pendeln till Stockholm. Gina Tricot, H&M, Lagerhouse och Carlings - here we come. Jag är laddad som fan. Pizza och risi-frutti till frukost. (Ej att förglömma paprika & sallad). Tacka fan för hög ämnesomsättning.

Nu ska jag genomgå en extreme makeover.

Top-noch-tips från en insider-"bokhandlare".

LÄS:

1. "Otrogen på öppen gata" Belinda Olsson.
2. "Gravidchock! Reporter erkänner" Belinda Olsson.
3. "Brunstkalendern" Emma Hamberg.
4. "Mossvikenfruar" Emma Hamberg.
5. "Väninnan" Denise Rudberg.
6. "Små citroner gula" Kajsa Ingemarsson.
7. "Ur vulkanens mun" Helena von Zweigbergk

Jonas - Tänk vad mysigt när vår lilla kisse ligger här och ska sova med oss.
Jag - Ja... men ska vi verkligen ha en?
Jonas - Ähh, jag vet inte. Vi kan väl skaffa en bebis istället?
Jag - (Mumlar) I helvete heller.
Jonas - Hmm. (Dröjer lite). Förstå om vi skulle få en riktigt ful unge. Ett riktigt fetto.

Tror vi får vänta med både katt och bebis.