shutupandsmile

Alltså. Jag har totalt snöat in på inredningsprylar. Och satan vad kräsen jag har blivit. När vi precis hade flyttat till lägenheten hade jag egentligen noll koll på vad jag hade för smak. Eller kanske är det så enkelt att jag inte hade någon. När man under sitt liv egentligen bara haft makt över ett rum på ca 12 kvm blir man plötsligt överväldigad över alla dörrar som öppnas när man har en hel lägenhet att bestämma över. Eller okej, bestämma över tillsammans med en till person. Min poäng är att jag är helt och hållet inne på vitt. Vitt, vitt, vitt. Och lite beige, grått och silver. Det är ungefär så långt jag kan sträcka mig, för nu har jag blivit en medveten inredningsshoppare. När jag går på stan nuförtiden har jag bara ögon för fluffiga naturvita kuddar med volanger, söta små plåtburkar med pastellfärgade blommor och söta kakfat som ser ut som spets. Vad som är så intressant är att denna inredningsstil (shabby chic/ljust/lantligt/lagom slitet) är så långt från min yttre stil. På gatan: Svart hår, nitarmband, svarta eller blodröda naglar, rockiga stora örhängen och liksom attityd i kläderna. Hemmet: Vitt, små ljuslyktor överallt, vitt fluffigt "fårskinn" på golvet, secondhand-vaser och fat i fönstren, vita plädar, vita kuddar, vita sängkläder, gulliga hjärt-saker och allmänt pluttiplutt. Kanske är det något slags inre lugn eller balans jag omedvetet söker.

Såhär löd sms:et Jonas nyss fick ang. bilannonsen han har lagt ut på en hemsida:

And I sent u mail again. Is it svensksåld? When was the kamrem changed last time, km and year? When it was besiktad last time? And please write all the info on it.

Skickat av en finne tydligen, tänkte väl det.

Vän - "I have a dream"... Var inte det typ Stalin som sa det?

Jag - *Glor på henne med höjda ögonbryn, asgarvar och slår henne på armen*. Stalin?! Det var Martin Luther King.

Slogs av en sak i förmiddags. Till frukost åt jag nämligen kalaspuffar med mjölk. (Ni vet puffarna med honung). När jag ca två timmar senare gick på toa kunde jag känna en tydlig doft av dessa kalaspuffar när jag kissade. Detta har inte bara hänt mig en gång, utan två. Att jag känner en doft av kaffe när jag går på toa efter en kopp kaffe är ju kanske inte lika märkligt, jag menar, det är ju trots allt en dryck av rätt skarp karaktär med påtaglig doft.

Har inte fått in bilderna från fjällen i datorn ännu, men när jag gör det, DÅ JÄVLAR ska ni få se. Så himla rolig vecka alltså. var ute i backarna varje dag (okej, jag åkte inte varje dag, men nästan). Och ni skulle ha sett! Trodde jag hade tappat det lilla jag kunde, har trots allt inte åkt på flera år. Men det gick hur bra som helst och under hela veckan ramlade jag bara TRE GÅNGER! Den ena gången stod jag t.o.m. stilla i backen, så det fallet vet jag inte riktigt hur det gick till. Plötsligt föll jag åt sidan, stel som en pinne, haha.

Det absolut värsta som hände: Jag, Jonas, Carro och Anders åker ankarlift. Killarna först, sedan Carro och sist jag. Jag hade väl fått för mig att vi skulle till toppen, så när jag ser att de andra hoppar av blir jag förvånad men hoppas naturligtvis av liften jag med när jag nått dem. "Jaha, var ska vi åka ner då?" frågar jag. "Där" svarar dem och pekar på DÖDSBACKEN NR 1. "Eeehhm, nej, det ska vi inte" svarar jag. Ser mig omkring efter en skylt med blå backe, inser rätt snabbt att det inte finns någon. Börjar svettas. Kommer rätt snabbt fram till att det enda sätter för mig att komma ner är att åka i dödsbacken, stupet, fucking avgrunden. Sätter mig ner och ser mitt liv i revy. Hur ska jag ta mig ur detta? Kan de andra åka och fixa nån med skoter som kan köra mig ner? Förmodligen inte. Jag börjar gråta. gråt gråt gråt. Min sista dag är kommen. Inser att jag måste ta mig ner, och bästa sättet är att göra det på arslet. Så - Anders tar mina blades och stavar i handen och de andra börjar sakta med säkert ta sig ner. Kvar sitter jag i snön och oroar mig för döden, urinvägsinfektion och att alla som åker förbi i liften kommer skratta åt mig. (Backen går precis bredvid liften). Jaha, bara att börja. Gråter och skrattar samtidigt, detta måste ju se så jävla roligt ut. Glider på rumpan första halvan av backen. Trosor, underställ, mysbyxor och täckbrallor åker in i röven. Rövknullad på köpet, det var ju pricken över i:et. Sätter mig på huk och åker sista biten på pjäxorna. Nere. Jag överlevde.

Blev det ett skrivbord? Nej, det blev det inte. Blev det överhuvudtaget några besök på secondhand-ställena? NiklasErikJohan. (lite sådär coolt polis insider-språk helt plötsligt, familjeskada). Jag var allmänt svullen och svettig, därav uteblivandet. Däremot tog vi bilen och for till Jysk. Där inhandlades sitt-dynor till våra vita egenhändigt målade köksstolar som vi fått av Carro & Anders. (♥tacktacktacktack♥) Fick bli en beige nyans på dem, matchar gardinerna på ett ypperligt sätt. Vilket fenomenalt trevligt språk helt plötsligt, whatever.

Just det, jag har glömt att meddela! Nu på söndag och en vecka framåt kommer jag, Jonas, Carro, Anders, Moa och André befinna oss i Vemdalen! You heard me! Vemdalen! Vi har nämligen hyrt en stuga (med bastu!) och har tänkt att åka skidor, snowboard, gå på afterski, basta, spela spel och mysa. Det ska bli flott. Själv håller jag mest tummarna för att jag inte ska behöva bryta alla ben i kroppen och funderar på att åka pulka istället för skidor. Får se hur de planerna går.

Idag är jag mensbarn #1. Så jävla fruktansvärt. Har skrivit tidigare om mina allvarliga smärtor, så det tänker jag inte tråka ut er med igen. Jag har  lärt mig att helt enkelt härda ut första dygnet genom att; Ta minst 5 Ipren&Alvdon, ha en värmande vetekudde på magen mest hela dagen, försöka gråta ut lite av smärtan och prova alla liggande positioner som finns. (Få inte för er något nu, snuskumrar). Tvingar mig själv att bli bättre till imorn, för då tänkte nämligen jag och kära sambon åka på lite olika loppisar/second-hand-ställen och kika efter ett skrivbord. Jag tänker mig ett äldre vitt och lagom slitet skrivbord som ska få stå vid balkongdörren. På det ska det finnas en trevlig liten bordslampa som ger mysigt sken, en liten vas i glas med en färsk liten ros i (i sommar kanske... tills dess en krukväxt), en ljuslykta i silver, en fin pennburk och självklart datorn. En mysig plats.

Jag är ledig tillochmed söndag, jippie! Så fasligt skönt. Idag ska minsta brorsan komma hit, har inte träffats sen juldagen... dåligt samvete... dålig storasyster... bla bla... Tänkte att vi ska kolla lite film, kanske ta en promenad och köpa med oss fika hem och köpa pizza åt honom till lunch. Har insett att jag är lite av en hycklare. Är starkt emot att skämma bort barn, men när det gäller ens egna urgulliga, skitcoola och alldeles bedårande 4-åriga lillebror så går det tydligen bra...? ♥ Jaja, det är väl resultatet av en sladdis. Sen beter jag mig kanske lite som en skild förälder; vill väga upp att vi inte ses så ofta. Då är det pizza, fika och presenter som gäller. Skämmes på mig.

Kan meddela herr(dam)skapet om att näsan min fortfarande är full av snor. Däremot är jag ledig imorn. Då skulle man ju kunna tänka sig fet sovmorgon och mysdress hela dagen. Men nehejdå, inte Johanna inte. För då ska hon istället ner till tvättsugan på morgonen och köra 3 maskiner. Sen brottas jag även med ett starkt shoppingbehov just nu. Så ja, det lär bli en sväng ner på stan också. Skidjacka och ny mössa står överst på listan. Och om det råkar bli lite tröjor, ett par byxor, nya underkläder också så blir jag inte ledsen. Det här med underkläder alltså, det är verkligen ett kapitel för sig... därför tar vi det en annan gång.

Ps. Apropå senaste innlägget. Jag fick plocka upp många knöliga pengahögar från disken. Tackar extra för det. Ds.

Wow, 7 månaders upphåll, det var ju inte nådigt. Jag tror i alla fall  att jag vet varför; det känns surt att skriva en massa (klyftiga, roliga men framförallt intelligenta och tänkvärda) saker när besökarantalet växlar mellan 10 och 17. Om jag plötsligt en dag (med ren trollerikraft) har över 100 läsare kanske intresset från mitt håll ökar. Men det är där skon klämmer; inga inlägg=inga läsare. Så är det  ju. Och vice versa (vaajse  vööörscha). Men nu gör jag ändå ett litet tappert försök att  komma tillbaka på banan. Kanske är det mest för min egen skull, för det är ju faktiskt himla roligt att skriva.

Tre timmar pallade jag. Tre timmar dränkt i sol-olja på vår glödheta balkong. Runt mig hade jag blomkrukor med röda pelargoner (pensionärs-blommor, ni vet), söta blänkande små tomater, någon form av prästkrageliknande blommor och ytterligare fyra sorter vars namn för mig är oklara. Jag låg på en filt på trallen som Jonas och Claes så snällt har snickrat. Där låg jag och lyssnade på staden jag bor i, med Rix Fm i bakgrunden, och svettades som ett jävla as. Men det är väl priset man måste betala för att bli brun, och brun vill jag ju vara. Svett och sol hör ju ihop.

Förresten, härom morgonen vaknade jag av mitt eget skratt. är jag slog upp ögonen låg Jonas ca 1 dm från mitt ansikte, han såg på mig och log. Jag drömde att jag såg på gamla YouTube-klipp med svenska klassiker, och det var så roligt att jag skrattade. På riktigt. Det var nog första gången jag vaknade av mitt eget skratt, men förhoppningsvis inte den sista.

Det är verkligen en förbannad skillnad mellan att vakna till sol och till regn. Den senaste tidens sol-dagar har jag vaknat innan väckarklockan med ett leende på läpparna och bara kännt "åååååhh vad härligt det är att leva idag". (Typ). Men som idag t.ex. Klockan ringde 08.30 och ett totalt mörker ligger över rummet. Första tanken - "Helvete, tvättstugan. Ååååhhh". Det är sådana dagar man måste rycka upp sig och hindra sig själv från att typ börja grina första minuten i vaket tillstånd. I-landsproblem må vara just i-landsproblem, men nog fan är de problem ändå. En morgon som denna kan man t.ex. se ut som nedan. En smula likgiltig, en aning trött, smått bitter.

Det var ju en jävla tur att jag låg i solen mellan 12.30-17.30 igår, med tanke på hur det ser ut utanför fönstret idag. Igår var det medelhavsvärme, idag är det... oktober. Över en natt, bara sådär. Inte konstigt att man ibland blir förvirrad och inte riktigt hänger med liksom. Men satan vad jag pressade igår, med olja t.o.m, för visst fan är man snyggare när man är brun. Idag har jag igen större lust att gå utanför dörren, rädd för att det bruna som fastnade på mig idag ska regna bort.

Det rätt lustigt att spendera en dag på en (vår) balkong i Södertälje. Jag tror, på allvar, att det inte hörs lika många sirener i någon annan stad i Sverige. Brandbils-sirener: "Hm, undrar om det är Willys i södra, Coop, Ica Maxi eller en källare i Fornhöjden som nån har satt eld på nu. Det lär ju knappast vara en katt i ett träd". Ambulans-sirener: "Kniv i någons skalle i grannhuset? Grov våldtäkt på Torekällberget? Har någon blivit skjuten nere vid maren? Har nån fått ett skott i magen p.g.a. en dömande blick?" Polis-sirener: Valfritt av ovanstående exempel.

Big mistake. Big. När jag stod på HM och min (o)vän Visakortet skrek efter uppmärksamhet från botten av väskan bestämde jag mig för att slå till på lösnaglar. Bland annat. Detta är inget nytt, jag har lösnaglar då och då. Misstaget är att jag inte läste på förpackniningen överhuvudtaget, utan tog den som jag (trodde) att jag brukar ta. Nyss skulle jag sätta på dem och inser när jag öppnar förpackningen att de är långa. Riktigt jävla skit-långa. Hor-långa. Jaja, tänkte jag och satte på dem ändå. Och nu sitter jag här och har svårt att träffa en tangent i taget. White-trash-porr, bästa sättet att beskriva.

Ser inte fram emot att skriva sms. Det kommer väl ta ungefär 30 minuter/sms.

Det finns en sak som har stört mig under en längre tid, men eftersom jag av någon (ledig?) anledning har lyssnat mycket på radio den senaste tiden stör det mig ännu mer nu. Detta är vad som stör mig: I riktigt jävla många kärlekslåtar sjunger man t.ex. "stay the night", "be mine tonight", "love me tonight", osv. Dessa meningar avslutas i många fall med en mening som slutar med "tight", typ "hold on tight", "hold me tight", "I wanna hold you tight" osv. Det är egentligen inte själva rimmandet som stör mig, utan hela tillfällig-kärlek-grejen. Vadå tonight? Vill du (som sjunger/har skrivit texten) bara ha din älskade en endaste natt? Jaförfan, inatt vill jag ha dig och jag vill att du ska älska mig och hålla mig tajt, men imorn kan du fan dra alltså. Den stilen är det på så fruktansvärt många låtar. Jag hatar det. Så jävla ytligt. Sen är jag ju medveten om att det finns x antal sånger om lång kärlek också, men dessa har inte med saken att göra. Så, nu fick jag ur mig det.

Att vara ledig en vecka brukar inte vara någon höjdare faktiskt. Efter 2 dagar blir jag uttråkad, förslappad (syftar på hjärnan) och alldeles krypig i kroppen. Detta har förändrats till något alldeles underbart. Kanske beror det på att det har varit så förbannat fint väder under nästan hela min ledighet. Soligt och vårigt. Dagarna har jag mest ägnat åt att ligga på ett täcke i solen på balkongen, faktiskt (!) gått upp tidigt och "fångat dagen", promenerat (!), varit en söt flickvän, städat, umgåtts med mamma, partajat, druckit vin och varit med Carro. Solen har gett tillbaka en stor del av den energi som molnen och regnet stal från mig i höstas. Damn you rain.