shutupandsmile

Fan vad trött jag blir! Gjorde ännu ett tappert försök att sova, men Jonas är fortfarande varm som fan och svårväckt som om han gått i jävla ide. Jag gjorde små smyg-försök till att "råka" väcka honom, men det är ju fucking omöjligt. Jag rörde på mig jobbigt mycket, jag suckade högt, jag pussade på honom, jag smyg-pillade t.o.m. under hans jävla kalsonger - men inget hjälper! Helt värdelöst att ligga vaken själv. Jag är pigg, och det enda som for omkring i mitt huvud när jag låg i sängen var juklappar, dessa jävulens påfund. Eller okej, det är mysigt när man väl kommer på vad man ska köpa åt alla himla människor. Men vägen dit, mina vänner, den är inte lätt.

Okej, det är fredagkväll. Jonas ligger i min säng och sover (han somnade redan under Idol). Jag gjorde ett tappert försök att sova i ungefär 5 minuter, sen gav jag upp. Jag var inte trött, Jonas kroppstemperatur lär ha varit ca 100 grader och jag fick ångest över att jag inte hade bloggat mer än en gång idag. Med andra ord; trots att han luktade oemotståndligt gott (jag har bra parfym-smak) så gav jag upp och gick hit.

Så jävla skönt med helg. Och vad som är ännu skönare är att jag inte har ett piss inplanerat. Drog med mig Jonas till Mariefred och har planerat att stanna här hela helgen och äta fruktsallad och dricka cola. Möjligtvis en promenad imorn, mer än så tänker jag inte anstränga mig. har hört att man inte ska överanstränga sig när man är förkyld. Eller jo, en grej händer imorn. Jonas ska pilla med bilen en timme, och jag har lovat att jag ska kolla oljan och kylarvätskan. Hur man gör det och var skiten sitter vet ju inte jag, men det gör förmodligen han. Och känner jag mig själv rätt kommer jag sitta i bilen och lyssna på musik medan han får kirra det.

Det sägs att materiella saker inte gör en lyckling, och det stämmer säkert om man tänker efter (riktigt) noga. Men om jag ska vara helt ärlig så skulle jag bli himla mycket gladare och kanske t.o.m. leva ett lättare och roligare liv om jag bara fick en ny mobiltelefon (nuvarande är utvecklingstörd), en egen dator (Windows Vista) och en ny digitalkamera. Det må låta patetiskt och ytligt, men det är dagens sanning. Min livsnivå skulle höjas ett par rejäla steg om jag fick dom där 3 grejerna. Faktum är att jag efter lön skulle ha råd med antingen en dator, eller kamera+mobil. Men jag tycker det är astråkigt att lägga mina pengar på tekniska grejer. Så, om typ Ingvar Kamprad eller Bill Gates lr någon annan människa med sjukt saftig plånbok läser detta - ha mig i åtanke. Jag är snäll, egentligen.

Nu tänker jag använda ett ord som jag har någon slags hat-kärlek till, men dagens väder är verkligen sjukt o-pepp. (Där har ni det). 2+ grader, knappt någon snö och allmänt ljusgrå himmel. Orka.

Förresten: Jag skulle behöva en Lap-Top, en ny mobil och en ny digitalkamera. Nu vet ni det, om känner känner för att plötsligt ge bort lite pengar.

Jag tänker jobba idag. Tjusningen i att ligga hemma och inte göra ett piss har liksom försvunnit. (what's up with that?) Förmodligen har det att göra med att jag har blivit en himla mycket mognare människa (ehrm) som inte längre går i skolan utan faktiskt jobbar; på ett viktigt ställe! HA. Så, även om näsan fortfarande är täppt och halsen mår lite sådär så tänker jag jobba idag. (Håll i er nu...) Jag saknar att jobba. Faktiskt. Det är ju skitkul - så varför ligga hemma och äta ostbågar och kolla på film hela dagarna?

Kollade i H&M:s katalog häromdagen. Det kliade i fingrarna på mig. Sedan insåg jag att jag har ungefär 1000:- spänn att klara mig på tills jag får lön, då slutade det klia.

Jag blev helt fucking överraskad när jag kom hem till Nykvarn igår. I Hölö var det ungefär 3 dm snö överallt, i Nykvarn är gräset fortfarande grönt och det enda som ligger på marken är löv och lite frost. Snacka om lokal-snö.

Jag är våldsamt förkyld, och jag hatar det. Jag vill jobba idag och ha det trevligt och få pengar, men det känns inte som en bra idé med tanke på mängden snor i mitt huvud och det faktum att jag i princip har tappat rösten. Fräscht, eller hur? Nej, jag trodde väl inte det. Så om en timme ska jag åka hem och min dag kommer se ut såhär: Myskläder, täcke, gråt-film, te och toast. Himla depp, jag är inte skapt för att ligga hemma och vara sjuk. Damn it.

Johanna ♥ Jonas ♥ Johanna ♥ Jonas ♥ Johanna ♥ Jonas ♥ Johanna ♥ Jonas ♥ Johanna

Jag har funderat på en sak; ett ämne som diskuteras lite överallt och som många förmodligen är trötta på. Detta ämne är ordet emo. Vad är emo? Vem är emo? Måste man skära sig för att vara emo? Är man emo om man skär sig? Den vanligaste (och mest korkade) beskrivningen av ett emo lyder ungefär såhär: en person som har svart hår där luggen täcker åtminstonde ett öga, som förbrukar en flaska hårspray per vecka, som har arm-värmare (självkart för att täcka sina ärr, absolut inte för att personen i fråga tycker det är snyggt), som har svart-sminkade ögon, som använder minst 2 nitbälten samtidigt (plus kedjor!), som använder önödigt stora, många och färgglada hårspännen och som ritar tårar/kryss/prickar i ansiktet. Jag tycker det är lustigt. Hela grejen om emosar är lustig. Fast det är klart - något namn måste man ju ha på "dom". Eller? För det går ju naturligtvis inte att se ut på ett visst sätt utan att det heter något särskilt. (eller inte).

Googlar man på ordet emo, får man fram detta: Emo är en typ av rockinfluerad musikstil som växte fram i hardcore- och punkscenen i Washington DC under mitten av 1980-talet. Musikaliskt sett har emo genomgått många förändringar sedan dess och gett upphov till en rad olika subgenrer, därför har termen blivit svårdefinierbar.

Idag åt jag maränger och korv med bröd till frukost. Plus té med 3 sockerbitar.

Kom att tänka på ett tidigare inlägg där jag förklarade hur extremt ohälsosam och onyttig jag är och kom fram till att om jag klagar på mitt feta arsle en enda gång till så får ni bestraffa mig på valfritt sätt. Jag beter mig ungefär som att jag har någon form light bulimi  - jag äter som fan, utan att spy.

Eftersom min blivande man är (typ) halv-finne har jag insett att jag måste lära mig att bli en bastu-älskare. Hela bastu-grejen är ju liksom finnarnas grej. Och tur som jag har så är vår bastu klar nu, och igår invigde jag den! Att sitta ensam i sin egen bastu med soft ljus och ett stort glas Coca-Cola var den absolut bästa avslutningen på helgen. En bastu är lite som en oas kom jag fram till igår. Sen att jag har svårt att andas och får små-panik av värmen och nästan tvingar mig själv att sitta kvar; det är en annan femma.

Jag är så jävla snorig igen, jag pallar fan inte. Känner mig som världens äckel. Fast ett snyggt äckel, förstås. ^^

Ytterligare en grej som stör mig enormt är när människor kallar sina vänner eller partners för första bokstaven i dennes namn. Varför i helvete gör man det? Hur opersonligt kan något bli? Är det Gossip-Girl-sjukan som har smittat alla eller har folk helt enkelt gått och blivit totalt opersonliga och amerikaniserade? Eller är det kanske tv-smittade dom har blivit? Jag tycker det är sjukt jobbigt. Typ "Idag har jag och L kollat på film hela dagen". Jaha? L? Wtf?! Hata.

Jag har tagit priset som sämsta bloggarn' den här helgen. På något patetiskt och tragiskt sätt känns det tråkigt, samtidigt som jag kan säga att det beror på att jag har haft en jävligt grym helg med massor att göra. (omg, det där lät himla drygt, men wtf). Med andra ord; det var värt det. I fredags var det häng med Jonas. I lördags jobbade jag till 16.00 och kände mig helt död på vägen hem. Men grejen var att jag var bjuden på fest, och man är ju inte bangarn', så jag åkte på fest i/på/vid Robins "stuga" (villa) mitt i ingen-jävla-stans. Ångrar inte en sekund att jag åkte, hade askul! Och idag bakis-sov jag till typ 12.00 och har efter det firat fars dag, hä med farmor och farfar och ätit marängswisngtch. (stavning?)

de e chill.

Är det något som kan kan få mig riktigt irriterad är det särskrivningar. Jag hatar särskrivningar. Liksom, varför vill man dela på ord när allt tyder på att man inte ska göra det? Ta t.ex. ordet "Hårproblem". Såg i en tjejs blogg för ett litet tag sen att hennes överskrift var "Hår problem". WHAT'S UP WITH THAT? Jag blir så förbannad. Att stava fel med bokstäver är mänskligt, att göra särskrivningar är INTE det. DÖ eller lär er.

Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa, lätt.

Vilken ögonfärg har du? Grön... blå?

Vilken plats föredrar du minst? Tåg-toaletter.

Vad skrämde dig om natten som barn? Spöken som glodde på mig via spegeln.

Vad fick dig verkligen att skratta senast? Jonas gjorde något cp, kommer dock inte ihåg vad.

Sover du naken? Ja, man får liksom passa på att vara naken när man kan.

Vill du ha barn? Ja, jag måste bara samla ihop lite fler vuxenpoäng först.

Kan du några andra språk än svenska? Engelska och ehrm... franska(?).

Vad spenderar du helst pengar på? Att fika, äta ute och gå på bio.

Äger du dyrbara smycken? Mmmjo. Fast dom använder jag inte, dom är för tråkiga.

Vem är den roligaste människan du känner? Min pojkvän.Tätt följd av några andra...

Jag borde så städa mitt rum just nu istället för att sitta här, men ofta man orkar. Bussen går ju iofs om 40 minuter, så jag skuuuulle ju hinna... eller INTE. Det gick förbi en himla piss-hund utanför fönstret nyss, kopplad till handen på en riktig yber-tant. Det var en sådan där liten vit hund som är alldeles smutsig i pälsen och tror att den är bättre och finare än alla andra hundar bara för att den får typ oxfilé på helgerna och får sova i husses och mattes säng. Jag tror iaf att det var en sådan. Ibland orkar man helt enkelt inte med såna; tanterna alltså.

Har haft jordens segaste dag. Har blivit förkyld igen (jävla hor-förkylning) och har haft huvudvärk nästan hela arbetsdagen fram tills chefen sa åt mig att ta en Treo (som faktiskt funkade).

En rätt rolig grej hände på jobbet faktiskt. Jag stod och försökte pilla bort en prislapp på en kunds bok när - vips - min lillfingernagel (som är fejk) flög av och hamnade på disken. "Oj, där flög den, hehe" sa jag och tyckte att själva situationen kändes rätt dum i kombination med det jag sa. Jag hoppades att han (kunden) skulle skratta lite och säga något skoj, men han såg på mig, helt gravallvarlig och sa ingenting. Sådana människor gillar inte jag; såna som inte kan garva lite åt en nagel som flyger iväg. Han hade iaf kunnat göra det för att rädda mig liksom.

Är det normalt att ha en pojkvän som...

♥ ... Sitter i mitt knä när jag kissar?
♥ ... Kallar mig för Tjock-Leffe?
♥ ... Smygjuckar på mitt lår innan han somnar?
♥ ... Fnissar när han är trött?
♥ ... Ber mig raka hans armhålor?
♥ ... Smyg-kallar min morsa för pullan?
♥ ... Visar rumpan typ 90% av tiden han är hemma?
♥ ... Moonar groteskt ofta för mig?
♥ ... Ofta säger "kan inte du ta mig i analen?" när han är uttråkad? (Jag vet att du gillare)
♥ ... Dansar och sjunger både hemma och i bilen?
♥ ... Älskar mig så mycket som han gör?

Nej, jag trodde väl inte det. Men jag älskar det. Bästis ^_^

... jag har börjat vänja mig vid mina lös-naglar med gay-manikyr. Det känns bra. Dom är liksom snygga på avstånd.

Själv har jag aldrig kommit fram till om jag är lik någon, för jag tycker helt enkelt inte att jag är det. Men det senaste dygnet har två personer sagt att jag liknar Ashley Simpson. Det är ju liksom helt okej, men själv ser jag inte många likheter alls. Kolla brudens nya näsa liksom, bara för att ta ett exempel. Men vad som stör mig är att jag ett par ggr har fått höra att jag är lik Therese Alshammar, och där går liksom min gräns för vad som är okej och vad som inte är okej.

Alltså, det är ett himla projekt att skriva med lösnaglar. Om jag på bästa sätt ska beskriva hur det (för mig) känns att ha lösnaglar blir det såhär; kvinnlig och fräsch slamp-fjortis med snygga naglar som är rätt horiga och samtidigt gay. Jag vet inte vart jag har mig själv. Förvirringen är ett faktum.

Jag och Jonas ska snart se Stardust. Efter det ska vi göra fruktsallad och se Top Model, jag gillart'. Top Model är iofs också rätt gay, men ändå. Tro inte att jag tycker det är negativt att vara gay - tvärtom; det är säkert asbra för dom som är det. Men jag gillar uttrycket, för det beskriver så satans bra ibland.

Blev en ledig dag idag - helt random. Åt, handlade och fikade med en barndomsvän som jag inte har umgåtts med på typ 10 år, det var coolt. Har setts på Stanleys ett par ggr, men idag tog vi vår relation ett steg längre. Det som var sjukt bra var att det aldrig blev tyst och pinsamt, det flöt liksom på. Jävligt kul :-) Bör göras om. Eller t.o.m. ta "en" öl, det vore nice.

Sitter här med nypåtagna lösnaglar. Jag är extremt ovan, vet inte hur det kommer gå på jobbet med massa pengar, kartonger och böcker. Meeeen det löser sig. Gäller bara att vänja sig. Fransk manikyr må vara rätt gay, men ändå snyggt. Bättre än mina himla korta hej-jag-är-en-10-år-gammal-pojke-naglar ^^