shutupandsmile

Det är ju frågan på alla läppar. Eller, i alla fall nästan allas läppar. Min kära arbetskamrat Ida har ett par ggr fällt kommentaren "Hörru gottegris, hur kommer det sig att du äter godis varje dag och ändå ser ut som du gör?". Varje gång svarar jag någonting i klass med "Jag har väl ett bra matsmältningssystem eller nåt". Men nu har jag verkligen börjat fundera på det där. Jag äter (utan att överdriva) någon typ av godis varje dag, varje dag har jag socker i mitt té, jag bangar inte på varken pizza eller vitt bröd och jag har ett dagligt behov av cola. Såhär har jag hållt på sålänge jag kan minnas. Ändå ser jag inte ut som ett fall för programmet  "Du är vad du äter". Jag måste hålla med om att jag är lyckligt lottat som kan äta som ett fetto utan att se ut som ett.

Men någon gång borde denna lycka vända kan man tycka. En morgon lär jag vakna och väga typ 100 kg. Jag fasar inför den dagen - men tänker fortsätta tills min omgivning viftar med en varningsflagga. För fet vill jag inte bli, samtidigt som livet är för kort för att man inte ska få äta vad man vill.