shutupandsmile

Imorn är det återgå-till-livet-dagen. För vet ni vad? I övermorgon ska jag (äntligen!) jobba. Och jag har varit feberfri idag! Hostar visserligen som en sönder-rökt gammal lodis, men en feberfri sådan. Det finns hopp om livet, trots allt. Tillbaka till imorn... Imorn ska vi upp i tid och äta frukost(!) med te och frallor. Sedan ta en lagom kort promenad (måste få luft och vänja kroppen vid att röra på mig). Efter det ta en dusch och jag ska fan i mig föna håret så att det återfår sin volym (har haft mössa i 5 jävla dagar). Sen blir det vitaminchock i form av fetaste fruktsalladen någonsin. Och c-vitamindryck, hostmedicin, thé och slemlösande. (Lät ju charmigt, slemlösande, eeh). Resten av dagen ska spenderas med 2 skräckfilmer och xbox-3.60 (sambon köpte en dosa till mig häromdagen så nu kan vi spela samtidigt). För övrigt har det dykt upp ännu ett friskhetstecken: jag äter och äter och äter-men jag är ändå hungrig! Fantastiskt. Behövs, med tanke på att mina jeans som satt någorlunda tajt för 1 vecka sedan inte sitter tajt längre. De hänger i rumpan och är pösiga i låren. Skojar inte. Och min bh är plötsligt för stor. Inte helt kul alltså.

Det är ju helt jävla sanslöst. Vaknade 05.30 nyårsaftonsmorgonen, svettig som en gris. Grattis! 39 graders feber. Och mensvärk. Gott nytt jävla år. Firade nyår liggandes i sängen, hela dagen. Sov, svettades, frös, åt inte ett piss. Drack vatten på tolvslaget. Stänger av telefonen, orkar inte sms. Orkar inte lyssna. Orkar inte prata. Nyårsdagen såg likadan ut, dvs säng. Och feber. Icke att förglömma; hostan började krypa sig på. Och den värsta huvudvärk jag haft i hela mitt liv. Börjar tro att jag har migrän. Fredagen; wooow, har förflyttat mig från säng till soffa!!! Orkar se på tv!!! Idag fick jag för mig att jag blivit feberfri och "jag svettas bara för att det är så varmt härinne". Tog nyss tempen. 38 1/2. Feber i 4 jävla dygn. Och skitmycket snor. Och röda ögon. Och yrsel. Mitt ljusgrå linne är antagligen en nyans mörkare på ryggen, av jävla svett. Och mina lungor ligger förmodligen upphostade på golvet nånstans i lägenheten. Men nu är det så att jag dessutom inte har ätit något annat än 1 sallad och 1 portion makaroner & köttfärssås på 4 dygn. Yr? Sliten? Känsla av hopplöshet? Totalt jävla körd? That's me.

Skjut mig i huvudet så slipper jag göra det själv.

Det är ju helt jävla otroligt. Jag börjar må bra, är sugen på att jobba stenhårt under de sista jul-rush-dagarna och känner mig allmänt lycklig. Kliver upp i morse och känner genast att något är fel. Riktigt fel. Går på toaletten. Går på toaletten igen. Och igen. Och igen. Och igen. Alldeles bubblig i magen och illamående. Helvete. Ååååhhh, aldrig kan det vara riktigt bra. Aldrig kan jag vara 100% på topp. Ursäkta klagandet, men jag blir bara så jävla lack. Som ni förstår är jag hemma från jobbet idag, förhoppningsvis inte imorn, men antagligen.

Excuse me, I need to go to the ladies room now.

Det var då själva fan vad alla tjatar om att jag måste börja "röra på mig". Dvs träna. Dvs typ dö. Allvarligt talat. Senaste veckan har både mamma & pappa tagit upp ämnet. Inte för att jag måste gå ner i vikt, nejdå, utan för att jag "kommer att må så mycket bättre och bli piggare och stärka imunförsvaret". "Om du inte vill börja på gym så räcker det ju med att du börjar gå långpromenader." Jojo, det låter det. Käckt och hurtigt. Men hur lockande är det? Man vaknar upp i något halvdassigt mörker med dimma, kyla och regndroppar. Ingen vettig människa kan ju påstå att det känns som en bra idé att ta en långpromenad i denna årstid. Jag vet att jag borde, och jag vet att det är bra för kroppen på alla sätt som finns. Men jag vill inte. Eller jo, jag vill, men jag har ingen lust. Ingen alls. Dessutom: skulle jag börja motionera nu skulle jag tyna bort. Jo, det är sant. Eftersom jag av någon anledning inte har kunnat äta normalt senaste 2 månaderna och därför har gått ner i vikt skulle jag se ut som ett levande (?) skelett om jag började träna nu.

Jag får nog ta och vänta till våren så jag hinner äta upp mig lite. Synd.

Har glidigt runt som fan på diverse bloggar och bilddagböcker  och google och inser en sak: fan vad snygga folk det finns. Det är ju helt sanslöst. Mest av allt har jag spanat in frisyrer av alla möjliga slag. Jag är galet sugen på att klippa mig. Och färga håret. Jag är i stort behov av förändring. Jag funderar på att "go crazy" faktiskt. Här är mina alternativ:

• Klippa av allt vid axlarna, snedlugg och färga allt svart. Lite attityd och personlighet liksom.
• Behålla längden jag har nu, men klippa upp & tunna ur ordentligt. Kanske några röda slingor. Lite rockigt sådär.
• Klippa lugg? Hade det för inte såååå jättelänge sedan. Klippte själv. Trivdes rätt bra med det.
• (Mest crazy). Höra med frisör om det är möjligt att kirra riktigt jäkla platina-blont (typ vitt) och sedan klippa upp. Ett sådant kalas skulle antagligen få mig i konkurs, men wth.

Åh, min fantasi är modig men jag är feg. Det är ju inte bara att klippa av liksom. Visst växer det ut, men det skulle ta några år att få tillbaka den längden jag har nu. Åh, my hair is killing me.

Måste inleda med att säga att The Killers låt Human är helt jävla fantastiskt. Om man är som jag - dvs. väldigt lättpåverkad av musik och lätt blir lite djup och tankspridd av vissa låtar - då tror jag att man gillar den här låten. Jag älskar den. Ett av mina projekt idag blir att försöka komma fram till hur sladdarna på de nya stora högtalarna ska sättas in i datorn, för då ska jag gå runt här och göra sköna mooves, sjunga falskt och kanske dansa lite framför spegeln. Och kanske grina en skvätt också - bara för att låten är så fin. Men jag ska även diska, städa och bära upp julsakerna från källaren. För ikväll är det dags.

"Dagens ungdomar..." Detta är ett uttryck som jag tror många av oss känner igen. "Dra alla ungdomar över samma kant, för visst är de lika jävliga och hopplösa hela jävla bunten. Det är tatueringar, piercingar, lathet, krångel och attityd och allt vad de nu har för sig." Det är liksom det intrycket jag får av den meningen. Åt helvete med det. Och av någon (för mig) okänd anledning är det ok för äldre att tycka så utan att skämmas. Att säga det utan att skämmas. Att visa att de tycker så, utan att skämmas. Men nu är det ju så att det finns äldre, både medelålders och gamla som är minst lika bitchiga som många ungdomar. Om inte mer. Men detta är nästan tabu. Man ska visa respekt för de äldre. Man ska ta skit från de äldre. Man ska snällt stå och le samtidigt som man får skit kastat i ansiktet av äldre. Detta känns ju inte helt okej. Väldigt få gamla har förståelse för ungdomar, medan ungdomar ska ha förståelse gentemot de äldre. Hur logiskt låter det? Jag menar, de som är gamla har ju varit unga, de vet att det inte alltid är så lätt. Och man måste inte gilla alla, man får vara otrevlig om man vill. Jag vill bara ha samma rätt att vara uppnosig mot Greta 60+ som hon tydligen har att vara det mot mig, utan att för den skull få en fet utskällning. Är detta för mycket begärt?

Ja, tur då att jag inte längre är en ungdom utan en vuxen som också får käfta. Eller?

Häromdagen blev jag riktigt rörd. När jag kom till jobbet möttes jag av Sofie som sa "Du, det var en gammal dam här när du var ledig igår, hon hade med sig bullar, muffins och sockerkaka till dig för att du var så trevlig mot henne igår". Eeeehhh, whaat? Då kom jag på det. Dagen innan hjälpte jag en gammal dam att slå in 3 böcker som hon skulle ge åt sina barnbarn i julklapp. Plötsligt började vi prata om bakning. Jag sa att jag var riktigt dålig på att baka men att övning ger ju färdighet, så jag måste nog börja öva. Hon berättade att hon genom åren har fått så många komplimanger för sina bullar och jag skämtade till det lite; "Ja, men då kan ju du ta med dig några bullar nån dag så kan vi ha en liten picknick här, hehe..." Detta tog hon tydligen på största allvar. Dagen efter kom hon alltså till mitt jobb med 10 hembakade bullar, en köpt sockerkaka och 6 muffins. Till mig.

Det lönar sig att vara trevlig.

Kan meddela er som inte vet att vi tjejer inte skiter varken hallon, rosor eller rosa moln. Det vet jag. För det är en rörmokare på väg hit just i denna stund. Det vi åt i förrgår kom just upp ur duschen, av alla ställen.

Detta känns ju inte helt okej.

Ibland kan jag drabbas av ett enormt godis-behov. Exempelvis efter middagen, när jag är grinig, när jag och sambon har sexat, you name it. Och då är det inget lätt behov som går att stilla med nått jävla äpple eller en kopp thé, nej nu talar vi om starkare grejer än så. Typ jag-är-fan-beredd-att-gå-i-en-timme-till-willys-för-att-få-godis. Som tur är finns det en videobutik ca 1 minut från porten, så jag slipper ju gå till Willys. Det var mer för att ni skulle förstå hur illa behovet kan vara. Nyss tillexempel. Låg som gud skapade mig under täcket, drabbades av snask-behov, kastade på mig kläder, drog ner mössan över halva ansiktet och gav mig ut i kylan. Nu, 5 minuter senare, sitter jag i soffan, nöjd som få med en godispåse bredvid mig.

       
Just nu gillar jag:

• Clementiner. Klementiner? Små jävla apelsiner. De ska vara alldeles lagom muka, söta och lättskalade.
• Det ca 3 cm tjocka lagret snö på marken.
• Att ha linne. Utan bh. Sånt man ägnar sig åt innanför hemmets väggar.
• Svartvinbärs-thé. 2 sockerbitar, ingen mjölk. Eller jo, det beror på.
• Alla dessa julsaker vi har köpt och samlat på oss och som står i källaren och bara väntar på att få ställas fram.
• Lösnaglar. Det är så fint. Så sofistikerat. Så moget.
• The Sims Deluxe. Återigen; guds gåva till mig.
• Kontakt med kära vänner som jag inte sett på alltför länge.

Men jag gillar inte:

• Att datorn stänger av sig själv då och då.
• Att tvätta klockan 8 på morgonen.
• Blondinbella och hennes försök att lägga upp sitt förbannade skryt på smyg-diskreta sätt; hon lyckas inte. Och hennes jävla "otroligt" och "mums". Dra åt ***
• Folk som pratar i mobil och inte bryr sig ett skit om mig bakom kassan. Inte en blick, inte en nick, inte ett tack, inte ett piss. Jag hatar sånt. Total brist på respekt och hyffs.

Många saker gör mig förbannad. En av dem är detta med tvättstugan. Det händer rätt ofta att jag planerar in ett tvättpass i huvudet och sedan planerar resten av dagen utifrån tvätt-tiden. Typ, "jag tvättar mellan 10-13, sedan dammsuger jag, handlar mat och sedan ska jag kolla på tv heeeela resten av dagen. Huvudsaken är att jag får sovmorgon liksom". Tror ni inte att jag blir förbannad när jag väl går ner i källaren för att boka tiden? Då har nån tagit ett jävla pis-pass; 11-16. FEM TIMMAR. KLOCKAN ELVA. Vad gör man då? Bokar från 16 och går och hatar hela dagen i vetskap om att jag måste tvätta senare? Eller bokar 8-11? Det blev det senare alternativet.

Nu måste jag alltså gå upp innan 08.00 på min lediga dag. Detta känns inte helt okej och jag är förbannad.

Åh, har varit en härlig dag. Vaknade runt tio, klädde på oss och åkte til Ikea. När jag går in på Ikea blir jag som.... som... som en skitfet unge i en godisaffär. Seriöst. Jag vill bara ha, ha och ha. Helst skulle jag vilja åka dit med någon typ av lastbil, presentkort på typ 100.000 och ha hela varuhuset för mig själv. Eller okej, Jonas kan få följa med. Men bara om han håller käften, nickar och bär. Ja, ungefär så. Men så gick det inte riktigt till idag, enda likheten var att han fick bära medan jag plockade. Vi kom hem med en stor golv-växt, 2 svarta krukor, en riktigt läcker och stor byrå, vin-öppnare, en lampa till köksfönstret, en vas och andra nödvändigheter. Jag frågade Jonas på "ta-själv-lagret" om byrån (som var uppdelad i 2 stora kartonger) verkligen skulle få plats i bilen. "Ja, det är klart att den gör" fick jag till svar. I helvete att den gjorde. Eller jo, efter ca 15 minter och x antal svordomar fick den plats. Men det fick inte jag. Så jag fick ligga i baksätet med kartongerna ståendes och liggandes över mig. Nackspärr? Svar ja.

Jaha, äntligen. Har haft en lång arbetsdag, 8.45-19.15. (En annan är ju van att börja 12, damn så trött jag var när klockan ringde vid 7). Detta är den ultimata fredags-kvällen.  En sen bacon&avocado-sallad middag, mysig sambo iklädd långkalsonger, 1 x-cider, ett glas vitt, gbg-rapé, och jag är ledig hela jävla helgen. Underbart. Imorn blir det Ikea (och kanske Skärholmen om jag får bestämma), söndag är slapp & städ-dagen. Jonas är nöjd framför sitt nya tv-spel och jag ska snart spela Sims. Fan, livet leker. Och jag börjar bli sådär vin-lullig, ni vet? Det känns liksom i armarna.

Men mitt hjärta värker. Imorn åker Carro ut i vida världen. I typ 4 månader. Vad fan. Igår grät jag en skvätt, idag är jag stark.

Jonas - Älskling, stavas "grattis" med två t ?
Jag - Ja älskling, annars blir det "gratis".

Nej, jag är inte tillsammans med en 7-åring. Han är faktiskt 20.

Gissa vad jag hittade i soptunnan imorse? EN HALV MUFFIN. Då förstod jag varför Jonas av okänd anledning reste gick till köket strax efter att han hade tagit första tuggan. Det är alltså tacken man får för att man gör sig till och bakar. De var tydligen så äckliga att de förtjänar en plats bland soporna. Och jag frågade faktiskt igår om han tyckte de var goda - och han svarade ja. Kanske var det för att inte såra mina känslor, kanske för att undvika att få  en käftsmäll. Jag vet inte. Men 2 saker vet jag; Jag tänker inte baka någonsin igen och nu är hela burken med muffins min.

Jonas gick och lade sig för typ en timme sen, trött som ett as. Nyss satte han sig upp i sängen, tittade på mig halvt vid medvetande och mumlade fram "ge mig en muffin". Jag bara tittade på honom. "GE MIG EN MUFFIN!".

Jag gav honom en muffin. Som jag har bakat. Vilken bra flickvän jag är. Sen att lådan med muffins stod typ 1 dm från mig är en annan sak, jag hade aldrig gått till köket och seriöst hämtat en muffin. Jag mer langade en muffin.

Jag hatar den här dagen. Det är dimmigt, jag är ful och orkar inte göra ett skit åt det, muffinsen som jag nyss bakade ser inte ut som jag hade tänkt (men de smakar säkert bra, det är ju dumle i), jag har en helvetisk mensvärk, mina ögon är rödgråtna, jag vill mer än jag orkar och mina händer är torra. Det enda som är bra just nu är mina nypåsatta (ehrm) lösnaglar.

Tur för alla att jag är ledig idag och inte tänker gå utanför dörren.

I förrgår på Ica blev jag svårt sugen på Singoallakakor, och vips hamnade ett paket i korgen. När jag kom hem och kikade på paketet såg jag en löjlig liten ruta med texten "Ett kex innehåller 60 kcal, 3% av en vuxens GDA".  Vad fan? När jag har planerat att njuta av ett halvt (eller ett helt) paket kakor är det sista jag vill veta hur det påverkar min kropp. Och om de nu måste skriva ingående fakta om vad varje kex innehåller,  ja men skriv då så att en person med en vanlig svennes IQ fattar vad som menas. Sen kan det ju vara valfritt att läsa eller inte. Men om jag faktiskt skulle råka bry mig om hur mkt skit det finns i kexet så skulle det ju underlätta om jag förstod vad det står. Right? I en ännu större ruta står det om alla näringsvärden som finns i kexen. 9 1/2 kolhydrater i varje kex. Jag fattar ingenting.