shutupandsmile

Vid den tiden vaknade jag i morse av att mobilen ringde. Såg på displayen att det var jobbet som ringde. HELVETE, tänkte jag, JAG HAR FÖRSOVIT MIG. På en sekund (innan jag svarade) hann jag bli kallsvettig och paniken började träda fram. Det visade sig vara chefen som undrade om jag kunde tänka mig att börja lite tidigare (med andra ord; innan 12) då typ alla är sjuka/lediga idag. Lättad? Svar ja. Så jag gick upp, och ska nu börja 1 timme tidigare än planerat. Vad som var roligt är att jag förmodligen lät totalt hjärn-död när jag pratade med henne. Jag var sådär äckligt morgon-hes, ni vet? Sluddrade (med fortfarande sovande ögon) fram något i stil med "Va e klockan nurå?" Chefen skrattade. Jag blev varm inombords. Och gick upp. En halvtimme innan klockan skulle ha ringt.

Jag har fått en kommentar av någon random person att det kanske är dags att jag lägger upp nya bilder? Jo tack, jag vet. Men min sladd är fortfarande hos Jonas och kommer nog vara där ett par dagar framåt. Jag kan meddela att jag är lika sugen på nya bilder som du tydligen är. Himla bajs-sladd. En blogg utan bilder är som... som... en tisdag utan DHW. Med andra ord; inte okej. Inte alls okej.