shutupandsmile

Det är ju helt jävla otroligt. Jag börjar må bra, är sugen på att jobba stenhårt under de sista jul-rush-dagarna och känner mig allmänt lycklig. Kliver upp i morse och känner genast att något är fel. Riktigt fel. Går på toaletten. Går på toaletten igen. Och igen. Och igen. Och igen. Alldeles bubblig i magen och illamående. Helvete. Ååååhhh, aldrig kan det vara riktigt bra. Aldrig kan jag vara 100% på topp. Ursäkta klagandet, men jag blir bara så jävla lack. Som ni förstår är jag hemma från jobbet idag, förhoppningsvis inte imorn, men antagligen.

Excuse me, I need to go to the ladies room now.

Det var då själva fan vad alla tjatar om att jag måste börja "röra på mig". Dvs träna. Dvs typ dö. Allvarligt talat. Senaste veckan har både mamma & pappa tagit upp ämnet. Inte för att jag måste gå ner i vikt, nejdå, utan för att jag "kommer att må så mycket bättre och bli piggare och stärka imunförsvaret". "Om du inte vill börja på gym så räcker det ju med att du börjar gå långpromenader." Jojo, det låter det. Käckt och hurtigt. Men hur lockande är det? Man vaknar upp i något halvdassigt mörker med dimma, kyla och regndroppar. Ingen vettig människa kan ju påstå att det känns som en bra idé att ta en långpromenad i denna årstid. Jag vet att jag borde, och jag vet att det är bra för kroppen på alla sätt som finns. Men jag vill inte. Eller jo, jag vill, men jag har ingen lust. Ingen alls. Dessutom: skulle jag börja motionera nu skulle jag tyna bort. Jo, det är sant. Eftersom jag av någon anledning inte har kunnat äta normalt senaste 2 månaderna och därför har gått ner i vikt skulle jag se ut som ett levande (?) skelett om jag började träna nu.

Jag får nog ta och vänta till våren så jag hinner äta upp mig lite. Synd.

Har glidigt runt som fan på diverse bloggar och bilddagböcker  och google och inser en sak: fan vad snygga folk det finns. Det är ju helt sanslöst. Mest av allt har jag spanat in frisyrer av alla möjliga slag. Jag är galet sugen på att klippa mig. Och färga håret. Jag är i stort behov av förändring. Jag funderar på att "go crazy" faktiskt. Här är mina alternativ:

• Klippa av allt vid axlarna, snedlugg och färga allt svart. Lite attityd och personlighet liksom.
• Behålla längden jag har nu, men klippa upp & tunna ur ordentligt. Kanske några röda slingor. Lite rockigt sådär.
• Klippa lugg? Hade det för inte såååå jättelänge sedan. Klippte själv. Trivdes rätt bra med det.
• (Mest crazy). Höra med frisör om det är möjligt att kirra riktigt jäkla platina-blont (typ vitt) och sedan klippa upp. Ett sådant kalas skulle antagligen få mig i konkurs, men wth.

Åh, min fantasi är modig men jag är feg. Det är ju inte bara att klippa av liksom. Visst växer det ut, men det skulle ta några år att få tillbaka den längden jag har nu. Åh, my hair is killing me.

Måste inleda med att säga att The Killers låt Human är helt jävla fantastiskt. Om man är som jag - dvs. väldigt lättpåverkad av musik och lätt blir lite djup och tankspridd av vissa låtar - då tror jag att man gillar den här låten. Jag älskar den. Ett av mina projekt idag blir att försöka komma fram till hur sladdarna på de nya stora högtalarna ska sättas in i datorn, för då ska jag gå runt här och göra sköna mooves, sjunga falskt och kanske dansa lite framför spegeln. Och kanske grina en skvätt också - bara för att låten är så fin. Men jag ska även diska, städa och bära upp julsakerna från källaren. För ikväll är det dags.

"Dagens ungdomar..." Detta är ett uttryck som jag tror många av oss känner igen. "Dra alla ungdomar över samma kant, för visst är de lika jävliga och hopplösa hela jävla bunten. Det är tatueringar, piercingar, lathet, krångel och attityd och allt vad de nu har för sig." Det är liksom det intrycket jag får av den meningen. Åt helvete med det. Och av någon (för mig) okänd anledning är det ok för äldre att tycka så utan att skämmas. Att säga det utan att skämmas. Att visa att de tycker så, utan att skämmas. Men nu är det ju så att det finns äldre, både medelålders och gamla som är minst lika bitchiga som många ungdomar. Om inte mer. Men detta är nästan tabu. Man ska visa respekt för de äldre. Man ska ta skit från de äldre. Man ska snällt stå och le samtidigt som man får skit kastat i ansiktet av äldre. Detta känns ju inte helt okej. Väldigt få gamla har förståelse för ungdomar, medan ungdomar ska ha förståelse gentemot de äldre. Hur logiskt låter det? Jag menar, de som är gamla har ju varit unga, de vet att det inte alltid är så lätt. Och man måste inte gilla alla, man får vara otrevlig om man vill. Jag vill bara ha samma rätt att vara uppnosig mot Greta 60+ som hon tydligen har att vara det mot mig, utan att för den skull få en fet utskällning. Är detta för mycket begärt?

Ja, tur då att jag inte längre är en ungdom utan en vuxen som också får käfta. Eller?