shutupandsmile

För en halvtimme sedan gick Jonas och lade sig för att vila en stund. Nyss väckte jag honom lite försiktigt för att jag var uttråkad. Jag tände lampan och pussade på honom så att han skulle vakna. Han slår förvirrat upp sina sömniga ögon och säger "Jag vill inte jobba idag... vill inte jobba...". Nej hjärtat, du behöver inte jobba idag, svarar jag. Sedan somnar han om.

Efter en sväng på stan sitter jag (äntligen) i soffan igen och surplar på min redbull. Jag har verkligen fastnar för alla dessa energidrycker, framförallt just redbull och powerking. Särskilt uppiggande är de kanske inte, men goda och liksom lite... mysiga. Jag vet inte, men jag gillar dom. Som ni vet tvättade jag imorse. Jag gillar verkligen inte att tvätta, men jag älskar känslan efter att jag har tvättat klart. Samma gäller efter städning. En såndär nöjdhetskänsla.

amen finns det något värre än bloggar där all text är sådär ljust puttinutt-rosa/blå/grön så man inte ser ett skit av vad som står? Seriöst. Visserligen kan jag inte låta bli att tänka såhär: en person som väljer att ha en ljus puttinutt-färg på sin text kan ju omöjligt vara kapabel till att skriva texter som är värda att läsas. Valet av textfärg visar liksom att personen i fråga inte kan vara den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Eller kanske finns det något som är värre, trots allt. Att ha tvättstugan nio på morgonen och tvättstugan är iskall såhär i vintertid, det är inte heller någon favorit. Men imorn är det dags. A woman's got to do what a woman's got to do som vi säger.

Jodå, visst blev det långpromenad igår. Ända till Willys och tillbaka. Elina behövde handla, så Willys blev vår destination. Och jag är ju som jag är, så jag kom inte hem tomhänt jag heller. Vilken skillnad det är att vara på Willys beroende på vem man handlar med alltså. När jag och sambon storhandlar är det han som drar runt på vagnen och suckar och gnäller, medan jag vandrar runt mellan hyllorna med inköpslistan i högsta hugg och slänger ner varorna i vagnen. Med Elina var det en helt annan sak. Vi cirkulerade kring kak-hyllan i minst 5 minuter och läste innehållsförteckningar, letade efter mandelbiskvier och lät var sak ta sin tid. Underbart.

12-19.15 idag, sedan ledig tors, fred & lördag. Heaven. Jag ska tvätta och köpa en spargris, det är mina planer.

Sitter och väntar på att klockan ska bli 11.30 för då ska jag och Elina ta en långpromenad. Yes, indeed. Det är skillnad på en "åh-vad-trevligt-med-en-promenad" och en "långpromenad". Det sistnämnda är mer ett substitut för ett uteblivet gym-pass. Efter en långpromenad ska man bli lite svettig och helst andfådd också. Och röd i ansiktet. Jag har inte mycket erfarenhet inom ämnet ska jag tillägga, men det känns ju sådär att ta en långpromenad i minusgrader iklädd dunjacka och stövlar. Jag vet inte, det känns inte helt rätt liksom.

Apropå svett. Det är mycket sällsynt att jag lyckas framställa en svett-doft under armarna, men i natt har jag tydligen lyckats. Nu sitter jag nämligen här och sniffar titt som tätt för att verkligen inse att jag inte inbillar mig, men nejdå, det gör jag inte. Det luktar faktiskt lite svett under armarna. det är inte utan att jag känner mig lite stolt. I vanliga fall är det bara min rygg som blir svettig, men den svetten luktar inte. Jag har aldrig fått "lökringar" på tröjan och verkar knappt ha svettkörtlar i armhålorna. De få gånger jag kan lyckas få till någon slags svettlukt under armarna luktar det tydligen tacos, säger sambon. Oroväckande.

Har varit ledig idag, så passade på att göra lite nytta. Närmare bestämt har jag diskat, skrubbat spisen och bäddat rent. (Jag vill ju inte överanstränga mig genom att dammsuga och dammtorka och svabba golven... Det hade jag tänkt att Jonas kan ägna sig åt imorn när jag är på jobbet). När sambon kom hem från jobbet vid ett gick vi och köpte hårfärg, sedan drog vi till Skärholmen. Jag var riktigt köp-sugen på väg dit (kanske p.g.a. mitt misslyckade Stockholmsbesök häromdagen), men efter 10 minuter i Skärholmen var jag redan trött på att kolla på kläder. Så jag köpte inget. Eller jo, Lagerhaus funkar ju alltid. Roliga tablettaskar, doftljus och flingsalt fick det bli denna gång. kväll har vi färgat våra hår (?), så nu är min utväxt återigen svart och underhåret rött. Och just det, vi gjorde pizza också. Ja, vi gjorde pizza.

Känns som om jag fattade ett förbannat dumt beslut när jag beställde en kopp thé när jag och Fanny träffades efter jobbet tidigare ikväll. Vid det här laget är jag väl medveten om att jag får väldigt svårt att somna om jag dricker thé/kaffe efter kl sex på kvällen. "Men närå, jag  är ju ledig imorn så skit samma, klart jag ska ha thé" liksom. Mmm, och nu sitter jag här och vill inget hellre än att sova, mina ögon svider men min hjärna är speedad som fan. Sjukt egentligen vad en kopp oskyldigt thé kan göra. Har redan kollat de bloggar som är värda att kollas, kollat de bilddagböcker som är värda att kollas och nu känner jag mig klar med datajäveln. Här blir det problem när man bor sambos i en 1:a. Det är ju inte läge att dra igång tv:n liksom. "EEHHH ASSÅ, JAG KAN INTE SOVA SÅ JAG SKITER I ATT DU SKA UPP HALV-JÄVLA-SEX, JAG SKA KOLLA TV FATTARUVÄL". Nej, skulle inte tro det. Inte ens jag gör sånt. Imorn ska jag färga håret; utväxten ska bli svart och underhåret ska bli rött. Hett. Sen borde jag klippa mig också, det var ju trots allt ett år sedan. Typ.

Igår när jag satt på tåget på väg hem från huvudstaden beslöt jag mig för en sak; jag ska aldrig någonsin åka till Stockholm för att shoppa på vintern igen. ALDRIG. Jävlar vad påfrestande det är, både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för att jag blev svettig som fan p.g.a. fet dunjacka och stövlar. Psykiskt för att omklädningsrummen är klaustrofobiskt jävla trånga, det var folk överallt, jag blir irriterad när jag svettas och folk är så fruktansvärt dryga; butiksbiträden och stockholmare. Det lustiga är att jag är övertygad om att dagen hade blivit mycket bättre om jag hade haft tygskor och en kort icke-svett-jacka. Men då hade jag å andra sidan frusit ihjäl utomhus. Sammanfattning = aldrig mer åka till stockholm och handla en vinterdag.

Inte hittade jag det jag ville ha heller; jeans, Jag får leva mitt liv i kjol och klänningar och långsamt frysa ihjäl istället. Trevligt. Men jag hittade en kjol, ett par jeans-chinos (nej de räknas inte som jeans för de är slappa som fan) och lite roliga saker från Lagerhaus. B.la. ett äppeldoftljus i konservburk, bruna blockljus, söta plåster med tecknade rådjur på och 2 röda smörknivar. That's it.

Kvällen har jag spenderat hos mamma & bror i gamla hemstaden Mariefred. Jag fylls alltid av så många blandade känslor när jag kommer hit. Å ena sidan känner jag hur min ålder sjunker och jag nästan tas tillbaka till barndomen, får mammas mat, blir lite bortskämd och funderar på hur orolig jag var inför att börja ettan. Å andra sidan har jag fått en slags distans till den lilla staden; nu är jag vuxen och har flyttat till "storstaden" där jag jobbar och är sambo. Jag lyckades ta mig härifrån, fysiskt och psykiskt. Mycket märkligt det hela.

Imorn tänker jag åka till Sthlm. Ensam. Jag ska handla, äta lunch, gå på Lagerhaus och få inspiration. Det är första gången jag åker alldeles ensam till huvudstaden, seriöst. (Låter som en big deal trots att jag är 20 år). Men det är en big deal. Äta lunch bland alla världsvana stockholmare ensam. Lite läskigt, men det måste göras. Det är mest lunchen jag fasar inför. Kommer folk se på mig och tänka "stackars ensamma lilla flicka. Där sitter hon i sin Peak-jacka och tror att hon är inne. Men det syns att hon inte är härifrån. Kanske är hon från landet? Läser hon inga modebloggar eller?" Typ. Men screw you! Det är ju också lustigt. I sin hem-miljö vet man vem man är, hur man är och hur man förväntas vara. Ensam i huvudstaden en grå vinterdag känns inte lika säkert.

Vem är egentligen denna Caroline af Ugglas? Ser henne titt som tätt i skvallertidningarna jag brukar köpa för att fördriva lunchen, men har aldrig riktigt fattat vad hon gör. Varför hon är känd liksom. De få gånger jag har sett henne tala i tv har mest kännt att "hon är nog inte den skarpaste kniven i lådan/ljuset är tänt men ingen är hemma/en skruv är lös helt enkelt". Avfärdat henne som ett jävla psykfall. Ikväll gick det upp för mig - hon sjunger. Eller sjunger och sjunger... hon låter. Saken är den att jag är en aning imponerad. Kan inte riktigt sätta fingret på vad. Tror det var sättet hon sjöng på. Äkta på något vis. Ända ut i fingerspetsarna. Rösten var kanke inte något att skryta om, men ack vilken inlevelse kvinnan hade.

Skicka kvinnan till Moskva och Eurovision song-contest och låt Europa se vilka jävla psykfall vi svenskar är, det tycker jag vore kul.

Fy fan vad skönt. Ikväll är det mig själv, alkoholfri päroncider, naturgodis (!), tv:n, datorn, kanske en bok, mysbyxor, chips och tofflor som gäller. Jobat idag, jobbar imorn. I sådana lägen känns ett sådan upplägg helt jävla lagom.

Gokväll folks.

Det händer allt mer ofta att sambon kallar mig för Korven. Anledningen till detta är för mig okänd. Precis i denna stund frågar jag honom: "Älskling, varför kallar du mig för Korven?" Han ger någon diffus förklaring (är helt inne i en film)  i klass med "Men korvar är gott, du är god... Och korvar är fina, och du är snygg... och du ser ut som en korv. Du är en korv helt enkelt". Jaha men dåså, liksom. Vad tydligt allt blev. Att jag kallar honom för Bobo och Purre är i och för sig inte heller helt logiskt.

Såhär såg det ut när lillebror var hos oss ikväll. När pappa kom för att hämta honom ville han också vara med på ett hörn.

Amenförihelvete. Nu har jag diskat och städat klart och är av någon outgrundlig anledning köp-sugen som fan. Konstigt nog har vår-känslor börjat börjat sprudla lite smått i min kropp. Inte humör-mässigt, men liksom kläd och shopping-mässigt. Nu låter jag väl som en sån förbannat jobbig mode-bloggare, men det skiter jag i. Jag är riktigt sugen på att köpa massa snygga midjehöga kjolar, färgglada t-shirts, slimmade stuprörsbrallor, ballerinaskor och flashiga strumpbyxor. Problemet är att det är näst intill omöjligt att dämpa sina shopping-behov i Södertälje. Det är riktigt illa. Ingen Gina tricot, ingen Carlings, inga Cheap Monday. Utbudet är ett halvtaskigt HM, ett skittråkigt Åhléns och ett mini-JC. Typ. Här blir inga shoppingbehov tillfredsställda. Och att sitta på en pendel i 45 minuter till Sthlm känns inte särskilt lockande just nu.

Men man får se det positiva. Att sitta hemma och kolla på tv blir man inte fattig av.

Trott eller ej, men jag kom faktiskt iväg till gymmet imorse. Jag kände direkt att det här med att träna på morgonen inte var min grej. Jag var hungrig som fan och helt seg. Då föredrar jag faktiskt att träna mitt på dagen/eftermiddagen. Om jag nu måste välja liksom. Men nu när jag sitter här 1 1/2 timme senare med kaffe och 2 mackor i magen känns det riktigt bra att ha det gjort och inte ha det framför mig. Och jag måste erkänna att liiite energi fick jag faktiskt. Nu är jag näst intill laddad för att diska, städa och duscha.

Elina ringde sin pappa för att be honom komma ner och öppna till gymmet. Våra pappor är kollegor och hade precis suttit i ett möte.

Elina - Vi ska träna nu så du kan väl komma ner och öppna.
Hennes pappa - Jag kommer om 5 minuter... Vilka vi förresten?
Elina - Jag och Johanna.
Min pappa i bakgrunden av Elinas pappa - Det är ett mirakel!

Tror att pappsen är lite stolt över mig nu när jag har tränat.

Jag gick nyss med på att gå till gymmet imorn kl 09.15 med Elina. Känns ju sådär faktiskt. Lär kännas ännu mer sådär imorn bitti. Samtidigt är jag lite stolt och pyttelite laddad, för jag vet att efter träningen kan jag gå hem och lägga mig i soffan och umgås med Ben & Jerry och sunka resten av dagen med gott samvete. När jag (ett par timmar senare) har återhämtat mig och duschat blir det nog en sväng ner på stan, är köp-sugen som fan. På vad vet jag inte, men gärna något färgglatt och trevligt. På kvällen är jag och sambon barnvakter åt min 3 år gamla trotsiga, envisa, skitsöta lillebror. Får se om jag överlever.