Shabby me.

Alltså. Jag har totalt snöat in på inredningsprylar. Och satan vad kräsen jag har blivit. När vi precis hade flyttat till lägenheten hade jag egentligen noll koll på vad jag hade för smak. Eller kanske är det så enkelt att jag inte hade någon. När man under sitt liv egentligen bara haft makt över ett rum på ca 12 kvm blir man plötsligt överväldigad över alla dörrar som öppnas när man har en hel lägenhet att bestämma över. Eller okej, bestämma över tillsammans med en till person. Min poäng är att jag är helt och hållet inne på vitt. Vitt, vitt, vitt. Och lite beige, grått och silver. Det är ungefär så långt jag kan sträcka mig, för nu har jag blivit en medveten inredningsshoppare. När jag går på stan nuförtiden har jag bara ögon för fluffiga naturvita kuddar med volanger, söta små plåtburkar med pastellfärgade blommor och söta kakfat som ser ut som spets. Vad som är så intressant är att denna inredningsstil (shabby chic/ljust/lantligt/lagom slitet) är så långt från min yttre stil. På gatan: Svart hår, nitarmband, svarta eller blodröda naglar, rockiga stora örhängen och liksom attityd i kläderna. Hemmet: Vitt, små ljuslyktor överallt, vitt fluffigt "fårskinn" på golvet, secondhand-vaser och fat i fönstren, vita plädar, vita kuddar, vita sängkläder, gulliga hjärt-saker och allmänt pluttiplutt. Kanske är det något slags inre lugn eller balans jag omedvetet söker.

♥ Vår urfina iittala-skål som jag fullkomligt älskar ♥







This is



Pure awesomeness.

 

 

 

 

 

Observera att dessa är gamla foton.

När jag ser hur fint Jonas hår faktiskt

var jag kan bli en smula ledsen och sakna

hans svarta ruffs.


Haha.


Såhär löd sms:et Jonas nyss fick ang. bilannonsen han har lagt ut på en hemsida:


And I sent u mail again. Is it svensksåld? When was the kamrem changed last time, km and year? When it was besiktad last time? And please write all the info on it.

Skickat av en finne tydligen, tänkte väl det.



Vemdalen/Björnriket




Grabb-bastu!


Jownie <3


På väg ut i backen


Closeup


Jag, Carro och Moa


André och Jonas <3


Purre


Utsikt


Kisspaus vid vägkanten


Kyligt :P


Finmiddag :)


Jag i backen


<3


Jonas och Anders


Paus


Morgonpasset med mig


...


Jonas offpist, hehe.


Jag i snöstorm.

Stalin?

Vän - "I have a dream"... Var inte det typ Stalin som sa det?

Jag - *Glor på henne med höjda ögonbryn, asgarvar och slår henne på armen*. Stalin?! Det var Martin Luther King.



Kiss

Slogs av en sak i förmiddags. Till frukost åt jag nämligen kalaspuffar med mjölk. (Ni vet puffarna med honung). När jag ca två timmar senare gick på toa kunde jag känna en tydlig doft av dessa kalaspuffar när jag kissade. Detta har inte bara hänt mig en gång, utan två. Att jag känner en doft av kaffe när jag går på toa efter en kopp kaffe är ju kanske inte lika märkligt, jag menar, det är ju trots allt en dryck av rätt skarp karaktär med påtaglig doft.

Men kalaspuffar ?!



Detta borde ha filmats.

Har inte fått in bilderna från fjällen i datorn ännu, men när jag gör det, DÅ JÄVLAR ska ni få se. Så himla rolig vecka alltså. var ute i backarna varje dag (okej, jag åkte inte varje dag, men nästan). Och ni skulle ha sett! Trodde jag hade tappat det lilla jag kunde, har trots allt inte åkt på flera år. Men det gick hur bra som helst och under hela veckan ramlade jag bara TRE GÅNGER! Den ena gången stod jag t.o.m. stilla i backen, så det fallet vet jag inte riktigt hur det gick till. Plötsligt föll jag åt sidan, stel som en pinne, haha.

Det absolut värsta som hände: Jag, Jonas, Carro och Anders åker ankarlift. Killarna först, sedan Carro och sist jag. Jag hade väl fått för mig att vi skulle till toppen, så när jag ser att de andra hoppar av blir jag förvånad men hoppas naturligtvis av liften jag med när jag nått dem. "Jaha, var ska vi åka ner då?" frågar jag. "Där" svarar dem och pekar på DÖDSBACKEN NR 1. "Eeehhm, nej, det ska vi inte" svarar jag. Ser mig omkring efter en skylt med blå backe, inser rätt snabbt att det inte finns någon. Börjar svettas. Kommer rätt snabbt fram till att det enda sätter för mig att komma ner är att åka i dödsbacken, stupet, fucking avgrunden. Sätter mig ner och ser mitt liv i revy. Hur ska jag ta mig ur detta? Kan de andra åka och fixa nån med skoter som kan köra mig ner? Förmodligen inte. Jag börjar gråta. gråt gråt gråt. Min sista dag är kommen. Inser att jag måste ta mig ner, och bästa sättet är att göra det på arslet. Så - Anders tar mina blades och stavar i handen och de andra börjar sakta med säkert ta sig ner. Kvar sitter jag i snön och oroar mig för döden, urinvägsinfektion och att alla som åker förbi i liften kommer skratta åt mig. (Backen går precis bredvid liften). Jaha, bara att börja. Gråter och skrattar samtidigt, detta måste ju se så jävla roligt ut. Glider på rumpan första halvan av backen. Trosor, underställ, mysbyxor och täckbrallor åker in i röven. Rövknullad på köpet, det var ju pricken över i:et. Sätter mig på huk och åker sista biten på pjäxorna. Nere. Jag överlevde.

Ska jag åka ner där?!



Oh helvete, det är ju hur brant som helst!



*Gråter och tror att min sista dag är kommen*



Jag såg faran i vitögat, och jag överlevde.


RSS 2.0