shutupandsmile

Det finns ju (nästan) inget värre än detta scenario; man tänder mys-lampan i sitt rum och släcker övriga lampor, lägger sig tillrätta i sängen med lagom många kuddar under huvudet och slår numret till personen man ska ringa (i detta fall Jonas). Men ingen svarar. (Om man bortser från någon himla random tant-röst som säger att personen i fråga inte kan nås för tillfället.) En känsla av besvikelse och irritation sprids i kroppen. Ofta man inte hör när det ringer liksom. Ofta man inte hör när jag ringer? Nej fy farao, nu tänker jag vänta tills han ringer, som den o-besatta kvinna jag är. Typ.

Tror jag ska försöka igen, hejdå.