Hösten.

Löven gulnar & faller till marken.
På gatan är vattenpölarna knastrande is.
Luften är isande kall och smiter in under jackan,
precis vid handlederna och halsen.
Himlen är grå, med några knappt synliga sprickor.
Kvällarna är svarta och kalla,
fönstren lyser av värme.
Gräset som en gång var grönt är nu beige och
livslöst. Som om det lider och tyst ropar på hjälp.
Men ingen hör, ingen bryr sig,
ingen gör det grönt igen.
Löven gulnar & faller till marken.
På gatan är vattenpölarna knastrande is.

Så småningom faller allt till marken.
Men inte vi, inte Du &  Jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0