shutupandsmile

Jag är sjukt tacksam över att jag inte längre går i skolan. På mitt jobb möter jag dagligen studerande som antingen köper tonvis med block, pennor, sudd, pärmar och allt vad man nu måste ha, eller sådana som måste lägga galet mycket pengar på kurslitteratur. Faktum är att jag nästan tycker synd om dem och jag kan erkänna att jag inte saknar skolan. Inte för fem öre. Jag saknar inte att behöva gå upp kl 7 på morgnarna. Jag saknar inte skolans vattniga makaroner. Jag saknar inte att släpa ett ton böcker till och från skolan varje dag. Jag saknar inte att gå samma väg till och från tåget 10 gånger i veckan. Jag saknar inte att ha tre inlämningar och två prov samma vecka. Jag saknar ingenting. Jag älskar att jobba.

Nu till något helt annat. Det finns få saker som gör mig så irriterad som när man får feting-lön, går till stan 2 timmar innan man börjar jobbet med siktet inställt på att hitta både jacka och jeans (nu jävlar har jag pengar) men hittar ingenting. Nada. Allt är fult. Höfterna är för stora. Provrummen är för små och svettiga. Jeansen är hårda och skitfula. Allt är så jävla B. Sånt hatar jag.