shutupandsmile

Det var då själva fan vad alla tjatar om att jag måste börja "röra på mig". Dvs träna. Dvs typ dö. Allvarligt talat. Senaste veckan har både mamma & pappa tagit upp ämnet. Inte för att jag måste gå ner i vikt, nejdå, utan för att jag "kommer att må så mycket bättre och bli piggare och stärka imunförsvaret". "Om du inte vill börja på gym så räcker det ju med att du börjar gå långpromenader." Jojo, det låter det. Käckt och hurtigt. Men hur lockande är det? Man vaknar upp i något halvdassigt mörker med dimma, kyla och regndroppar. Ingen vettig människa kan ju påstå att det känns som en bra idé att ta en långpromenad i denna årstid. Jag vet att jag borde, och jag vet att det är bra för kroppen på alla sätt som finns. Men jag vill inte. Eller jo, jag vill, men jag har ingen lust. Ingen alls. Dessutom: skulle jag börja motionera nu skulle jag tyna bort. Jo, det är sant. Eftersom jag av någon anledning inte har kunnat äta normalt senaste 2 månaderna och därför har gått ner i vikt skulle jag se ut som ett levande (?) skelett om jag började träna nu.

Jag får nog ta och vänta till våren så jag hinner äta upp mig lite. Synd.