shutupandsmile

Ibland önskar jag att jag liksom var... större. Viktigare. Häftigare. Näst intill känd. Känd för vad har jag ingen aning om. När jag får sådana tankar funderar jag på hur i h-vete detta ska gå till, men kommer egentligen aldrig fram till något bra. Starta någon slags revolution kanske och bli omskriven i historieböckerna och bli journalisternas magnet? Knappast troligt. Bli en as-känd bloggerska och få så många kommentarer att jag inte ens hinner svara på häften? Jo, tjena. Då bör jag kanske satsa på att skriva oftare än 5 gg/vecka. Dessutom skulle jag nog behöva skriva satans mycket roligare, sarkastiskt och sådär smart (som förövrigt är en freakin' konst). Kanske skulle ta och bli modell? Eller nej förresten. Då måste jag först lägga mig under kniven, sluta äta och istället börja röka på heltid, kunna gå i skyhöga skor utan att se ut som ett skämt och dessutom fettsuga röven. Låter inte särskilt trevligt.

Jag tror nog att jag gör bäst i att fortsätta leva mitt halvbekväma och icke-kända svenne-liv. Fortsätta gå till mitt trevliga jobb på Akademibokhandeln, ibland äta matlåda, alltid ha 2-4 påbörjade böcker som aldrig blir färdiglästa, bli uppspelt över REA-lappar, drömma mig bort till varmare länder och åka Sl-buss med mp3lurarna i öronen och drömma om ett riktigt jävla rockstjärna-liv.