shutupandsmile

Jag törs nog påstå att jag aldrig har haft några större pms-besvär, typ humörsvängningar. (Bortsett från galen smärta och tårar). Brukar bara bli en aning känslosam och grina en skvätt nån dag innan, men det är ju sånt man får ta. Fram tills nu, verkar det som. Jävlar i havet vilken attityd jag har haft mot Jonas ikväll. Vet att "lingonveckan" är på g, så jag vet i alla fall vad det beror på. Denna kväll somnar Jonas med både rivmärken, blåmärken, skadad hand och kanske tinnitus. Ok, det sistnämnda var kanske att ta i en smula. Igårkväll var en annan femma, då började jag nästan tro att jag rökt hasch eller nåt, för jäklar vad jag skrattade. Åt mig själv, åt tv:n, åt tankar, åt Jonas, åt.... allt. As-garvade. Mens är ju roligt på det sättet; att man (jag) blir så påverkad. Några dagar innan skrattar jag ihjäl mig, en dag senare blir jag våldsam och skitförbannad och när den väl kommer grinar jag i typ 8 timmar.

Det är ju tur att jag kan skylla på pms, annars skulle man ju kunna tro att jag är sinnessjuk.