shutupandsmile

Här sitter jag ensam i soffan. Snoret rinner, ögonen är blanka, vetekudden ligger på magen, huvudet pulserar, jag nyser en gång var 5:e minut, det ligger näsdukar över hela vardagsrumsbordet och jag har Nezeril nära till hands. Som grädde på moset har jag mensvärk. Med andra ord är jag inte på topp. Jag är fan på botten. Tur att Jaana kunde ta mitt pass imorn, annars finns risken att jag hade dött bakom kassan på jobbet, och sånt drama vill man inte ställa till med.

Sambon fyller 20 på måndag, så vi har spenderat dagen och kvällen i Hölö och firat med hans släkt. Eller för att vara mer exakt; alla har firat utom jag, som har legat och mått piss och sovit i rummet bredvid. Nu är dom ute och firar, och jag har egentid. Ikväll är det jag och nässprayen.