shutupandsmile

Kvällen har jag spenderat hos mamma & bror i gamla hemstaden Mariefred. Jag fylls alltid av så många blandade känslor när jag kommer hit. Å ena sidan känner jag hur min ålder sjunker och jag nästan tas tillbaka till barndomen, får mammas mat, blir lite bortskämd och funderar på hur orolig jag var inför att börja ettan. Å andra sidan har jag fått en slags distans till den lilla staden; nu är jag vuxen och har flyttat till "storstaden" där jag jobbar och är sambo. Jag lyckades ta mig härifrån, fysiskt och psykiskt. Mycket märkligt det hela.

Imorn tänker jag åka till Sthlm. Ensam. Jag ska handla, äta lunch, gå på Lagerhaus och få inspiration. Det är första gången jag åker alldeles ensam till huvudstaden, seriöst. (Låter som en big deal trots att jag är 20 år). Men det är en big deal. Äta lunch bland alla världsvana stockholmare ensam. Lite läskigt, men det måste göras. Det är mest lunchen jag fasar inför. Kommer folk se på mig och tänka "stackars ensamma lilla flicka. Där sitter hon i sin Peak-jacka och tror att hon är inne. Men det syns att hon inte är härifrån. Kanske är hon från landet? Läser hon inga modebloggar eller?" Typ. Men screw you! Det är ju också lustigt. I sin hem-miljö vet man vem man är, hur man är och hur man förväntas vara. Ensam i huvudstaden en grå vinterdag känns inte lika säkert.