shutupandsmile

Jag och sambon har gått och blivit föräldrar! "Fan heller att dom har", tänker ni naturligtvis nu. Och det gör ni rätt i, till viss del. Under den närmsta veckan ska vi nämligen agera föräldrar åt sambons systers marsvin. Vi var där igår och plötsligt kommer Nathalie in i vardagsrummet med ett freakin' marsvin i famnen. Jag blev kär, näst intill kastade mig mot Nathalie och stal den/det. Polly heter den visst. Jag blev eld och lågor och häver ur mig "ååhh, kan inte jag få den?". Jaha, det kunde jag tydligen visst det. Men jag är inte 100 på att det skulle funka, därför lånar vi den en vecka. Dessutom vill jag faktiskt inte stjäla Nathalies marsvin från henne. Polly är världens sötaste (och antagligen äldsta) marsvin. Hon är 7 år, vit&brun&svart, har stamtavla och älskar broccoli och äpple. Hon är vår bebis den kommande veckan. Fast egentligen är hon en gammal dam som ska behandlas med värdighet och hon har rätt att bete sig divigt med tanke på sin höga ålder. Tycker jag. Imorn kommer sköna bilder på lillgrisen.

Idag klev jag upp vid halv nio, drack en kopp kaffe och tog på mig träningskläder och mina sprillans nya träningsskor. Vet ni vad som hände sedan? Jag gick en timmes snabb promenad b.la. längs kanalen. Solen sken, fåglarna kvittrade, stundvis doftade det sommar, fiskmåsarna skrattade, vattnet kluckade mot stenarna och jag hade skog vid min vänstra sida. Detta är något helt nytt för mig. Ja inte bara att röra på mig frivilligt, utan den sida av Södertälje jag såg idag. Jag kände något slags hopp. Ett hopp om att den här staden inte är 100% körd, utan att det faktiskt finns vackra och orörda delar, delar som faktiskt berör. När jag gick där längs vattnet njöt jag i fulla drag. Jag andades in frisk luft istället för avgaser. Jag hörde fåglar istället för bilar. Jag såg mossa och träd istället för betong och stressade människor. Jag gick på halvmjuk mark gräs istället för dammig asfalt. Halsduken fick jag bära på, för solen fick mig att svettas. Jackan var öppen. Detta skall jag göra om, jag har hittat min perfekta promenadväg. Sedan får man ju bara hoppas att solen lyser varje gång jag går, annars blir det kanske inte en lika fantastisk upplevelse.

Nu sitter jag i soffan och känner mig nöjd. Sippar på en Red Bull och njuter. Inom någon timme kommer balkongen vara klädd i solsken, då ska jag ta ut filtar och lägga mig där. Lyssna på musik. Ikväll är det utgång som gäller. Jag ska ha min nya klänning för första gången. Detta är en bra dag.

Jag har aldrig varit en särskilt teknisk människa. Med detta menar jag både tekniska saker såsom att koppla in tvn, högtalare, lampor, IKEA-möbler, you name it. Men jag syftar även på hela hålla-kontakt-med-alla-du-känner-och-inte-känner-tack-vare-tekniken. Facebook, msn, twitter och allt vad det är. Min facebookperiod varade ungefär en månad tills jag insåg att det inte gav mig ett skit som inte ett real-life-möte gör, eller för all del ett telefonsamtal. Det var bara rörigt och ytligt. Msn-slav har jag varit, men det var rätt länge sedan nu. Jag blir på allvar stressad om mer än 3 personer skriver samtidigt till mig, jag hinner liksom inte med och blir då stressad. Och stress är ju inte bra, det har man ju hört. Och nu finns det tydligen något som heter Twitter. Nu undrar jag; hur jävla mycjet crap orkat folk hålla på med? När hinner de städa och laga mat? När hinner de umgås på riktigt? "Twitter", bara ordet är ju jobbigt.

Teknik jag är för: Telefon, sms (men helst inte) och delar av Internet.
Teknik jag är emot: Allt annat. Typ.

Jonas (ropar från toaletten) - Älskling?
Jag - Jaaa?
Jonas - Älskliiing?
Jag - Jaaaaaaa?
Jonas - Vad blir det om man tar bort v:et och e:et ur Venus och sätter dit ett A istället? ANUS.

Och där hade kvällens mest IQ-befriade konstaterande.

Idag kom Caroline hem, underbara fina.  Hem till Sverige efter nästan 5 månader i vida världen. Måndagen den 23e mars skulle hon komma hem, trodde jag. Det har hon sagt till mig. Det har hennes mamma sagt till mig. När hon kom in på mitt jobb idag blev jag så chockad att jag grät en skvätt. Jag fick finaste presenterna; en Hello-Kitty plånbok, en fetsnygg klocka, ett linne och ett silverhjärta. Vi hann prata en stund och jag avslutade ungefär "Men när ska vi ses imorn då? Typ elva? Jag måste duscha och tvätta håret först,,, Har inte tvättat håret på minst 4 dagar". Då säger Carro till sin mamma som står bredvid; "Jag förstod det. Hon har alltid håret uppsatt på det där sättet när hon inte orkar tvätta håret". Hon känner mig så jävla bra.

I förrgår kollade jag på vädret på tv4. Tisdagens prognos visade +7 och sol i nästan hela landet, även i vårt område. Idag är det tisdag. Sol my ass. Utanför fönstret är himlen inget annat än grå och det är inga solstrålar som vivlar runt, det är istället vattenpartiklar. Jävla tv4. Jag hatar er. I denna skrivande stund är det tv4-vädret, igen. Imorn ska det tydligen vara soligt och härligt. Jag tror er, verkligen. Jävla apor.

Igår var det söndag, typisk sambo-söndag. Love it. Jag jobbade till 16.15, blev hämtad och vi körde till IKEA. (Jag har en tendens att kunna få som jag vill genom puppy-eyes, mutningar och besvikelseröst). Dessutom påpekade jag under bilfärden att "det kommer inte vara så mycket folk där, jag menar, klockan är ju så mycket och de flesta åker ju dit lagom tills de öppnar..." När vi kom fram erkände jag (naturligtvis bara för mig själv) att jag hade fel. Oj vad fel jag hade. Jonas säger att "du vet att söndagar är värsta dagen att åka till IKEA på?" och jag mumlar något ohörbart till svar. Grinig över att jag haft fel. Detta var Jonas förklaring till varför alla åker till IEKA på söndagar: "På lördagarna är alla killar/gubbar ute och super med sina polare, sen när de vaknar på söndagen är deras kärringar skitsura på dem och enda chansen att göra dem glada är att gå med på att åka till IKEA." Då undrade jag varför de väljer att åka så sent på dagen. "För att gubbarna är för bakis på förmiddagen". Jaha.

Jag är förbannat trött på:

1. Produkter av diverse slag som har så långa namn att man omöjligt kommer ihåg dem. Typ Max Factor Masterpiece Beyond Length. Detta var ändå ett dåligt exempel.
2. Översittare. Eventuella kommentarer överflödiga.
3. Hårväxt. Från halsen och ner kan jag lika gärna slippa liksom.
4. Tampongpriserna.
5. Hela brunkrämshysterin. Fy fan. Sola hela kroppen eller använd en foundation i din egen hudton. Tack.
5. Detta grå-slaskiga väder. Det kan ju göra vem som helst deprimerad.
6. Växter. I detta fall är det kanske mig själv jag ska vara trött på, eftersom det är jag som inte kan hålla liv i dem. Eller så är det nåt i luften här hemma som gör att de skrumpnar ihop. Något är det i alla fall. From now on - plastblommor.
7. Staden jag bor i. Vad fan. Bränder, mord, knark, vapen, misshandel. Ingen respekt så långt ögat når. Undrar varför.
8. Dryg butikspersonal. Det fullkomligt vimlar av dem.

19.00-20.00 2 1/2 men.
20.00-21.00 - Den rätte för Rosing.
21.00-21.55 Desperate Housewives.
21.55-22.25 Christine.
22.30 - ... Zzzzzz.

Då var min ensam-kväll kirrad. Plus att jag har köpt alldeles egen lyxmiddag; Färdig salladspåse med blandsallad, italiensk parmaskinka, mozzarella, avokado och minibaguette. Och icke att förglömma; vindruvor.

Sambon ringde nyss. Han frågade om vi vill ha en katt. "En katt?" svarar jag, lite sådär klockan-är-förihelvete-tolv-på-natten-och-jag-har-druckit-en-halv-flaska-vin-
och-dör-av-trötthet-aktigt. "Ja, en katt. Det finns en skitsöt katt här hos Dennis". Då undrar jag naturligtvis om det är en bebis, en bebis-katt. Annars är det ju inget att ha liksom. Och ja, det är tydligen en bebiskatt. Jag är osäker på om jag/vi kom fram till något konkret svar då jag var fullt upptagen med att smörja mitt ansikte med Nivea, men hela konversationen avslutades med att Jonas säger "Okej, men då har vi kanske en katt hemma imorn när du kommer hem från jobbet".

Okej.

Vad fan gör man med kissen när man åker på semester? Vad gör man om (när) den klöser sönder den icke-billiga soffan? Vad gör man om (när) den kissar på parkettgolvet? Låter bli att åka på semester? Ger den smisk och säger "fy dig dumma kisse?" I have no fucking clue.

Det finns inget som får igång tarmarna mer än första kaffekoppen på morgonen. Fy i helvete. Därför krävs det lite extra tanke innan jag surplar i mig en kopp när jag vaknar. Är det t.ex. så att jag börjar jobba tidigt och har lite bråttom är det inte smart att dricka en kopp innan lunch överhuvudtaget, jag vill nämligen (i största möjliga mån) undvika att gå på toa (och göra the real deal) på jobbet. Det finns inget värre. Det går inte. Och att hålla sig en hel dag är ingen höjdare, I would know. Är det däremot som idag; börjar 12, går upp 08.45, då är det ingen fara. Njuta av koppen och rusa till toaletten 10 minuter senare. Känna sig typ 1 kg lättare. Fint. Eller något.

Jag skriver med stolthet och en gnutta spänning att jag igår kväll nät-handlade för första gången. Seriöst. Jag har aldrig köpt något på nätet förut. Kanske för att jag gillar att se och ta på saker innan jag köper dem, jag vill liksom veta vad jag får för pengarna. Kläder skulle jag aldrig köpa på nätet, eftersom min kropp är förbannat svår och... oregelbunden. Men igår kollade jag in HM:s Home-kollektion och jag är helt kär. Så dessa beställde jag hem: Kuddfodral x 2 och bordstabletter x 4. Plus en puderborste.

Så var jag äntligen ledig igen. Och nu är det verkligen äntligen. Som de flesta vet har bokrean pågått i snart en vecka, och jag har jobbat hela tiden. Roligt, men slitsamt. Går visserligen inte att jämföra med julhandeln, men ändå. Mycket människor, mycket attityd, mycket gnäll och mycket förvirring. När jag är ledig brukar jag tvätta, städa och diska. Idag tänker jag på sin höjd plocka undan feta klädhögen från soffan. Vaknade vid nio (ja, jag ställde klockan, får ångest av att "sova bort hela dagen"), gjorde en kopp kaffe och har sedan dess inte lämnat soffan. Underbart. Fantastiskt.

För en halvtimme sedan gick Jonas och lade sig för att vila en stund. Nyss väckte jag honom lite försiktigt för att jag var uttråkad. Jag tände lampan och pussade på honom så att han skulle vakna. Han slår förvirrat upp sina sömniga ögon och säger "Jag vill inte jobba idag... vill inte jobba...". Nej hjärtat, du behöver inte jobba idag, svarar jag. Sedan somnar han om.

Efter en sväng på stan sitter jag (äntligen) i soffan igen och surplar på min redbull. Jag har verkligen fastnar för alla dessa energidrycker, framförallt just redbull och powerking. Särskilt uppiggande är de kanske inte, men goda och liksom lite... mysiga. Jag vet inte, men jag gillar dom. Som ni vet tvättade jag imorse. Jag gillar verkligen inte att tvätta, men jag älskar känslan efter att jag har tvättat klart. Samma gäller efter städning. En såndär nöjdhetskänsla.

amen finns det något värre än bloggar där all text är sådär ljust puttinutt-rosa/blå/grön så man inte ser ett skit av vad som står? Seriöst. Visserligen kan jag inte låta bli att tänka såhär: en person som väljer att ha en ljus puttinutt-färg på sin text kan ju omöjligt vara kapabel till att skriva texter som är värda att läsas. Valet av textfärg visar liksom att personen i fråga inte kan vara den skarpaste kniven i lådan, om man säger så. Eller kanske finns det något som är värre, trots allt. Att ha tvättstugan nio på morgonen och tvättstugan är iskall såhär i vintertid, det är inte heller någon favorit. Men imorn är det dags. A woman's got to do what a woman's got to do som vi säger.

Jodå, visst blev det långpromenad igår. Ända till Willys och tillbaka. Elina behövde handla, så Willys blev vår destination. Och jag är ju som jag är, så jag kom inte hem tomhänt jag heller. Vilken skillnad det är att vara på Willys beroende på vem man handlar med alltså. När jag och sambon storhandlar är det han som drar runt på vagnen och suckar och gnäller, medan jag vandrar runt mellan hyllorna med inköpslistan i högsta hugg och slänger ner varorna i vagnen. Med Elina var det en helt annan sak. Vi cirkulerade kring kak-hyllan i minst 5 minuter och läste innehållsförteckningar, letade efter mandelbiskvier och lät var sak ta sin tid. Underbart.

12-19.15 idag, sedan ledig tors, fred & lördag. Heaven. Jag ska tvätta och köpa en spargris, det är mina planer.

Sitter och väntar på att klockan ska bli 11.30 för då ska jag och Elina ta en långpromenad. Yes, indeed. Det är skillnad på en "åh-vad-trevligt-med-en-promenad" och en "långpromenad". Det sistnämnda är mer ett substitut för ett uteblivet gym-pass. Efter en långpromenad ska man bli lite svettig och helst andfådd också. Och röd i ansiktet. Jag har inte mycket erfarenhet inom ämnet ska jag tillägga, men det känns ju sådär att ta en långpromenad i minusgrader iklädd dunjacka och stövlar. Jag vet inte, det känns inte helt rätt liksom.

Apropå svett. Det är mycket sällsynt att jag lyckas framställa en svett-doft under armarna, men i natt har jag tydligen lyckats. Nu sitter jag nämligen här och sniffar titt som tätt för att verkligen inse att jag inte inbillar mig, men nejdå, det gör jag inte. Det luktar faktiskt lite svett under armarna. det är inte utan att jag känner mig lite stolt. I vanliga fall är det bara min rygg som blir svettig, men den svetten luktar inte. Jag har aldrig fått "lökringar" på tröjan och verkar knappt ha svettkörtlar i armhålorna. De få gånger jag kan lyckas få till någon slags svettlukt under armarna luktar det tydligen tacos, säger sambon. Oroväckande.